Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2018-05-03

Kamratföreningens årsmöte


Skånska Husarsextetten. Foto Benny Nord

Protokoll från årsmötet 2018

Tid: Fredagen den 20 april kl 1800.

Närvarande: Ett 80-tal medlemmar.

Föreningens ordförande, överste Johan Rydén, inträdde och efter avlämning inmarscherade
fanförare med Kamratföreningens fana och Hallands regementes fana.

Ordföranden hälsade de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till dagens
föredragshållare historikern Pablo Wiking-Faria, inbjudna gäster och Skånska Husarsextetten.

Ordföranden höll parentationen över de medlemmar som avlidit sedan föregående årsmöte
varefter musikkåren spelade Stridsbön musik av Otto Lindbladh med arrangemang av Stig Norberg.


Musikkåren genomförde därefter en mycket uppskattad konsert. 

Förhandlingar

§ 1    

Föreningens ordförande, överste Johan Rydén förklarade årsmötet 2018 öppnat. Ordförande framförde tack till alla som hjälpte till under Nordiskt Militärt Kamratföreningsmöte 2017 på Lv 6.

1. Öppnande

 

 

 

§ 2

Valdes Johan Rydén till ordförande och Jan Dorf till sekreterare för mötet.

2. Ordförande

    Sekreterare

 

 

 

§ 3

Catharina Sjöholm och Rune Sjöholm valdes att jämte ordförande justera årsmötets protokoll.

3. Justeringsmän

 

 

 

§4    

Årsmötet fastställdes vara stadgeenligt utlyst.  

4. Kallelse

 

 

 

§ 5

Utdelad föredragningslista för mötet fastställdes.

5. Dagordning

 

 

 

§ 6   

Styrelsens verksamhets- och förvaltningsberättelse föredrogs och lades med godkännande till handlingarna.

6. Verksamhets- och förvaltningsberättelse

 

 

 

§ 7

Revisor Rolf Eklund redovisade revisorernas revisionsberättelse.

7. Revisionsberättelse

 

 

 

§ 8   

Styrelsen och styrelseledamöter beviljades ansvarsfrihet för 2017 års förvaltning.

8. Ansvarsfrihet

 

 

 

§9    

Årsmötet godkände styrelsens förslag om oförändrad medlemsavgift på 100 kr för 2019.

9. Medlemsavgift

 

 

 

§10    

Styrelsens förslag till arbetsplan för verksamhetsåret 2018/19 fastställdes.

10. Arbetsplan

 

 

 

 

§ 11  

Styrelsens förslag till resultatbudget för år 2018 fastställdes.

11. Resultatbudget

 

 

 

§ 12 

Inga motioner hade inkommit.

12. Motioner

 

 

 

§ 13

Johan Rydén omvaldes till föreningsordförande, tillika styrelsens ordförande för år 2018/19.

13. Val av ordförande

 

 

 

§14   

Till styrelseledamöter under två år omvaldes Lars Björk, Lars Folkesson, Niclas Haglund och Benny Nord. 

14.  Val av
styrelseledamöter

 

 

 

§ 15

Till ersättare under ett år omvaldes Lena Wallin, Peter Höglund och Jennie Mared.

15. Val av ersättare

 

 

 

 

§ 16

Till revisorer omvaldes Tommy Jacobsson och Rolf Eklund till ersättare omvaldes Bo Hervén och Claes-Göran Andersson.

16. Val av revisorer

 

 

 

§ 17

Till valberedningen omvaldes Thomas Andersson (sammankallande) och Joachim Bergqvist.

17. Val av valberedning

 

 

 

§ 18

Inga övriga frågor.

 

18. Övriga frågor

§ 19

Ordföranden tackade styrelsen, revisorerna, val-beredning. Gunnar Ohlsén erhöll särskilt tack för sitt arbete med Nordiskt Militärt Kamratföreningsmöte 2017 och som ansvarig i resekommittén. Ett särskilt tack till alla bidragsgivare.

19. Avtackning

 

 

 

§ 20

Ordföranden tackade alla för visat intresse och förklarade årsmötet avslutat.

20. Avslutning

 

Vid protokollet

Jan Dorf                                                            Johan Rydén

Sekreterare                                                       Mötesordförande

Justeras
Catharina Sjöholm                                             Rune Sjöholm                                                                      

 

Ordföranden utdelade Kamratfondens stipendium om 2 000 kr till vardera Christina Laike-Bramsell
och Ann-Louise Carlsson som erkänsla för deras personliga omtanke om kamrater under kamratföreningens resor och andra sammankomster till gagn för gott kamratskap och samhörighet, Ann-Louise även som mecenat.   


Efter årsmötet höll Historikern Pablo Wiking-Faria, föredrag om ”Kulknappen och Karl XII:s död”.

Middagen intogs på Officersmässen, dit ordföranden Johan Rydén kunde hälsa 66 gäster och medlemmar välkomna, allt perfekt regisserat av Lars Folkesson.


Dagens hedersgäst överste Anders Svensson C Lv 6 framförde gästernas tack för middagen och den
sedvanliga och fina inramningen vid föreningens årsmöte.

 

Representantskapsmötet


Representantskapsmötet 2018  Foto Jan-Olof Johansson

Representantskapsmötet 2018 genomfört. Efter sedvanligt möte informerade Lars Sjölin om olika möjligheter att rekrytera medlemmar till föreningarna. Till grund för informationen låg den enkät om rekrytering som föreningarna hade svarat på. Vidare berördes bl.a. regionindelning och koppling till värdförband, utvecklingen av mentorskap, kort info om GDPR följt av samling gruppvis inom de olika regionerna för kortare diskussioner om olika saker.

I samband med mötet avtackades Steve Gunnarsson för lång och trogen tjänst inom SMKR styrelse.
Den nya styrelsen fotograferades. På bilden saknas Fredrik Wiebe som valdes in som ny ledamot.

2018 genomfört. Bilder för nedladdning finns i SMKR Bildarkiv.

Protokoll från Representantskapsmötet finns här

Veterandagen i Stockholm den 29 maj


Veterandagen 2017  Foto: Marcus Åhlén/Försvarsmakten

Kom och hylla Sveriges veteraner den 29 maj 2018. Veterandagen genomförs vid det nationella veteranmonumentet Restare utanför Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm.

Förra året togs beslut om att veterandagen skall vara en allmän flaggdag. Det är den första nya allmänna flaggdagen sedan 1982. Årets veterandag blir därför den första som officiell flaggdag, något som kommer att uppmärksammas lite extra.

Klockan 08.00 hissas flaggan vid Sjöhistoriska museet.


Under årets högtidlighållande kommer Försvarsmakten särskilt uppmärksamma 70-årsdagen av undertecknandet av FN resolution 50.  Resolution 50 undertecknades den 29 maj 1948 vilket ledde fram till FN:s fredsinsats (UNTSO) i Israel-Palestina. Det är till minne av denna dag som den 29 maj gjordes till International Peacekeepers Day, vilket låg till grund för att Sverige inrättade veterandagen den 29 maj. Försvarsmakten uppmärksammar detta genom en särskild utställning för att berätta historien om UNTSO-insatsen, ge en bild av Folke Bernadotte som var FN:s första medlare i UNTSO samt att visa upp en historisk sammanfattning över de FN-insatser som Sverige skickat trupp till.

Preliminärt program

 

    08.00 — Flagghissning vid Sjöhistoriska museet

    09.00 — Utställningsområdet öppnar

    10.00 — Föreläsning i mässtältet, militärobservatör UNTSO (Israel – Palestina)

    11.00 — Veteranparaden samlas på Norrmalmstorg

    14.20 — Platser intagna inför ceremonin

    14.30 till 15.45 — Statsceremoni med hederstal, musik, kransnedläggning och medaljeringar

    16.00 till 18.00 — Servering av middag i mässtältet (föranmälan krävs)

    16.00 till 1630 och 17.00 till 17.30 — Livgardets Dragonmusikkår spelar på ceremoniplatsen

    18.00 till 20.00 — Livgardets Dragonmusikkår samt fältartister underhåller i mässtältet

    19.00 — Utställningsområdet stänger

    21.00 — Flaggorna halas


Utöver det preliminära programmet innehåller dagen bland annat överflygningar, fallskärmshoppning,
veteranparad och olika uppvisningar.

Regementets Dag P7 – Revingehed den 5 maj


Vi är stolta över att försvara Sverige, vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer.
Därför vill vi bjuda in dig till Regementets dag den 5 maj för att visa upp vår verksamhet.

Du får se och uppleva hur vi arbetar, vilken utrustning vi har och hur vi möter utmaningar och hot mot Sverige.

Under dagen får du se stridsuppvisningar, provåka fordon, se vår utrustning, ta del av vår historia och möta delar av Totalförsvaret. Totalförsvaret är inte bara Försvarsmakten utan flera myndigheter och organisationer kommer vara på plats under dagen.

Det finns massor av anledningar att besöka Regementets dag. Några kanske vill uppleva gamla minnen,
några kanske är intresserade av en karriär, några kanske vill lära sig mer om Totalförsvaret och några kanske vill göra en utflykt och uppleva något nytt. Det finns helt enkelt något för alla under Regementets dag.

Grindarna står öppna mellan klockan 10-15 och alla är välkomna.
Läs mer här

 

Foto från 36. Nordiska Kamratföreningsmötet

36. Nordiska Kamratföreningsmötet genomfört vid Lv 6 i Halmstad 14-18 juni  2017.

Se foton i Galleriet. Klicka här!

 

Övningen Viking 18

Förberedelsetiden tar slut på onsdag då scenariot sätter ingång. Foto: Magnus Jirlind/Försvarsmakten

Alla deltagare är inregistrerade och klara att ta sig an övningen Viking 18. På nio platser i sex länder kommer cirka 2 500 personer samarbeta och göra sitt yttersta för att hantera en internationell kris. Lärandet står i fokus och miljön för detta är unik.

– Sverige har arrangerat Viking sedan 1999 och fokus för övningen ligger på samarbete mellan aktörer inom fredsbevarande och internationell krishantering på stabsnivå. I övningen medverkar förutom militär ett 80-tal organisationer såsom FN, Nato, EU, polisen, tullen och kriminalvården, säger generalmajor Anders Brännström som är övningsledare för Viking 18.
Läs mer här

Veteranmarschen 2018


I år kommer Veteranmarschen att gå från Skellefteå till Treriksröset. Det är sjätte året i rad
som Veteranmarschen anordnas, med syfte att uppmärksamma alla Sveriges civila och militära
veteraner.

Veteranmarschen har blivit ett av Sveriges Veteranförbunds mest populära arrangemang. Förra året
firade Veteranmarschen femårsjubileum och gick då mellan Gävle och Skellefteå, en vandring på cirka
30 mil. Över 1000 personer deltog tillsammans för att visa att veteraner ställer upp och hjälper varandra.

Årets marsch startar i Skellefteå den 27 juli och avslutas den 6 augusti vid Treriksröset

Läs mer här

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Sverige behöver en ny Axel Oxenstierna

av Bo Richard Lundgren


Axel Oxenstierna har en del att lära dagens politiker och ämbetsmän. Foto: Shutterstock.

Historikern Gunnar Wetterberg har skrivit flera böcker om Axel Oxenstierna. I en essä betitlad Axel Oxenstierna – Furstespegel för 2000-talet gör han jämförelser med vår egen tid. Det är en ytterst läsvärd publikation som ger oss information om vilka problem och ofullkomligheter som kanslern hade att hantera. Men Wetterberg pekar också på likheter med de problem och brister som svensk statsförvaltning uppvisar idag. Sådana brister har, enligt min mening, blivit väldigt tydliga i samband med statsmakternas
ambitioner att åter bygga upp det svenska totalförsvaret. De områden jag har valt att nedan översiktligt behandla är stats- förvaltningens strukturer, effektivitet och kompetens ur ett totalförsvarsperspektiv.

Strukturer

Axel Oxenstierna skapade strukturer som skulle länka besluten och åtgärderna i hållbara banor. En viktig del handlade om att göra en tydlig rollfördelning mellan olika nivåer och de olika ämbetsverken. Kanslern hade också blick för den fara som låg i tendenserna till kollegial självgodhet. Därför föreskriver 1634 års regeringsform att kollegierna skulle ”till konungens och rikets tjänst räcka varandra handen”.


När vi nu betraktar dagens struktur som skall genomföra en återuppbyggnad av totalförsvaret kan vi konstatera att den statliga organisationen på den högsta nivån knappast utmärker sig för klarhet vad avser rollfördelning och uppgifter. Vi har en ordning i Regeringskansliet som innebär att uppgifter som rör den militära delen har lagts på Försvarsdepartementet och den civila delen på Justitiedepartementet; ett departement som inte har vana eller tillräckliga resurser att hantera totalförsvarsfrågor.
I ett totalförsvarsperspektiv är det dessutom inte alltid lätt att skilja på militära och civila frågor. Denna rollfördelning har gjorts trots att regeringen i olika sammanhang betonat vikten av en sammanhållen planering. På regeringsnivån är alltså rollfördelningen högst bekymmersam.


Man kan också hysa farhågor om hur frågorna kommer att hanteras på central myndighetsnivå. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, sorterar under Justitiedepartementet. MSB skall, enligt sin instruktion, ansvara för frågor om civilt försvar. MSB har dock under många år underlåtit att genomföra en planering för civilt försvar bl a med hänvisning till att uppdraget inte varit
tillräckligt tydligt och att krisberedskapen bedömts utgöra en tillräcklig grund.


Nu har Försvarsberedningen föreslagit att MSB ska leda arbetet på central nivå med att bygga upp ett nytt totalförsvar på civil sida. Beredningen har också pekat ut MSB att vara ”en myndighet för civil ledning och samordning”. Vi får hoppas att myndigheten nu tar denna roll på stort allvar. Om så inte sker kommer den politiska ambitionen om ett nytt totalförsvar inte att kunna förverkligas.


Mot denna bakgrund vore det välgörande om den politiska nivån idag – i likhet med Oxenstierna – funderade extra noga över problematiken kring strukturer och ansvarsfördelning.  Även mycket goda politiska ambitioner riskerar att haverera i byråkratier som präglas av otydlighet, revirstrider eller bråk om uppgifter och mandat.

Utan dröjsmål

Oxenstierna krävde att kollegierna (ämbetsverken) skulle se till att ärendena handlades sakkunnigt och utan dröjsmål. Låt oss titta lite på hur beslutsprocessen i princip går till. Försvarsberedningen, som är ett rådgivande parlamentariskt tillsatt organ, lämnar förslag. Dessa förslag omsätts i regeringspropositioner och riksdagsbeslut. Regeringen kan dock dra benen efter sig om det är förslag som inte faller regeringen på läppen trots parlamentarisk enighet. En vanlig metod är att begrava förslag i utredningar eller
långa beredningstider. Statsmakternas beslut skall sedan omsättas i regleringsbrev till myndigheterna, helst med åtföljande penningpåse efter det att myndigheterna äskat medel. I den svenska förvaltningskulturen tar det alltså mycket lång tid att omsätta politisk vilja till konkreta åtgärder.


När beslutade den politiska nivån att totalförsvaret skulle återuppbyggas?

Jo, tydliga signaler kunde avläsas redan år 2013 i direktiven till den förra försvarsberedningen. Och de förslag som den nuvarande försvarsberedningen lämnar syftar på åtgärder som skall genomföras under perioden 2021-2025. Det innebär att när de viktigaste åtgärderna är vidtagna har det gått tolv år!

Kompetens

Oxenstierna hade också tydliga åsikter om statstjänstemännens kompetens. Hans kärnfulla formuleringar förtjänar att återges:

 Man måste i distributionen av alle kall och officier (tjänster och ämbeten), men särdeles i krigsväsendet, se på var och ens kapacitet och varken på vänskap eller frändskap, på det riksens tjänst icke går tillbaka och de själva komma till olycka.”

 Det problem som alltså sysselsatte Oxenstierna var den kompetens som statstjänstemannen i gemen behövde ha. Det gällde både formell utbildning och inställningen till uppgiften som statens tjänare. Efter studier i Tyskland hade han själv satt sig i ”gamla arkivet” och läst stats- handlingar från de gångna hundra åren, innan han inledde sin bana som statsman. Senare skisserade han samma lärogång som introduktion för andra unga förmågor.

Wetterberg menar att ett sådant program fortfarande skulle ha fog för sig, och hävdar att vår tids valhänta inskolning av nyanställda regerings- tjänstemän skulle ha fått den gamle kanslern att rysa. Det är säkert en riktig förmodan. Själv vill jag tillägga att arbetet med att åter bygga upp totalförsvaret väsentligen hade underlättats om nuvarande tjänstemän i Regeringskansliet och på myndighetsnivå hade ”gått tillbaka till
arkivet”
i Oxenstiernas anda och skaffat sig elementära kunskaper om hur det gamla totalförsvaret var uppbyggt.


Oxenstierna framhåller också den offentliga tjänstens särart. Det krävs något annat och mer av den som arbetar i rikets tjänst. Därför måste kraven ställas högre på ämbetsmännens kunskaper och erfarenheter lika väl som på deras respekt för kronans krav. I dagens Sverige skulle han antagligen ha förordat mer professionalism och större öppenhet vid rekryteringen av statliga chefer, menar Wetterberg.


Slutsatsen av denna korta genomgång är att Sverige, även idag, skulle må bra av en statsman av Oxenstiernas kaliber.
Han var intellektuellt öppen och beredd att ompröva även egna beslut när resultatet visade sig inte fungera. Med en sådan ledare vid rodret kanske vi kunde få ett regeringskansli som kan hantera totalförsvarsfrågor på ett rationellt sätt. Vi kanske skulle undvika ”kollegial självgodhet” och få kompetenta tjänstemän som såg till rikets bästa och ”räckte varandra handen”.
Med en sådan ordning skulle det kanske inte behöva ta tolv år innan ett fungerande totalförsvar börjar ta form.

Bo Richard Lundgren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.
20 april, 2018

 

 Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Gränslöshet och nya gränser

av Gunilla Herolf

Traditionellt har man inom det säkerhetspolitiska området sett länder och organisationer som de två primära enheterna, båda med sina givna och fasta gränser. I många avseenden stämmer det också fortfarande: staterna har behållit sin starka position när det gäller säkerhet och försvar och inom organisationerna finns områden där gränsen mellan medlemmar och andra är knivskarp.


Samtidigt kan man se en utveckling i Europa som går i flera olika riktningar. I vissa fall luckras gränser upp, medan på andra håll nya gränser uppstår och andra förstärks. I artikeln ges ett antal exempel på sådana förändringar och deras betydelse.


Gränsöverskridande fenomen finns numera av en rad olika slag. Många hot är av en typ som är svåra att kontrollera och bemöta.

Det gäller till exempel klimatförändringen, pandemier, terrorism och internationell brottslighet. Extremistiska och populistiska strömningar sprids avsiktligt eller oavsiktligt till människor i andra länder. Krigföring som riktar sig mot IT-sektorn och informations- krig för att påverka ett lands befolkning kan utan svårighet användas över långa avstånd och riktas specifikt mot det land som man avser att skada. Samma sak gäller de ekonomiska medel som kan brukas för att på olika sätt få kontroll över andra länder.


EU utökar sanktionerna mot  Rysslands under januari 2018 /AFP via Getty Images
(foto inlagt av Lars Björk)


Gränser kan också luckras upp med avsikt att skapa positiva effekter. Typiska exempel på detta är när organisationer skapar nya former av anknytning som partnerskap, observatörskap, associerat medlemskap etc. Avsikten kan vara att gradvis hjälpa ett land med den omstrukturering som är nödvändig inför ett medlemskap. Den kan också ha som uppgift att ge några av de fördelar som medlemskap skulle innebära för att därmed dämpa frustrationen för dem som måste vänta länge på medlemskap
eller kanske aldrig kan bli medlemmar. Det är ett medvetet val av gränsförsvagning, användbar för en begränsad tid, ofta med huvudsyfte att vara stabilitetsskapande.


Östliga partnerskapet

Såväl Nato som EU har använt sig av dessa typer av utvidgning av respektive organisation för att uppnå de syften som nämns ovan. För EU:s del har det bland annat gällt det Östliga partnerskapet, som på polskt och svenskt initiativ etablerades 2009. Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland ingår i denna grupp av länder, som nu alla i mer eller mindre hög grad har fått en anknytning till EU. Att skapa ökad integration var ett sätt att göra gränsen mindre skarp mellan medlemmar och de länder som inte kunde utlovas framtida medlemskap.


Östliga partnerskapet, som – om än inte utan problem – har tagit ett antal steg framåt, har mött ett reellt hinder i kollisionen mellan två diametralt olika tänkesätt. Den liberala rättsstaten, som bland annat baseras på varje lands rätt att självt få välja sin institutionella tillhörighet, har upplevt ett hårdhänt möte med den ryska geopolitiken enligt vilken politiken är ett nollsummespel, i vilket stormakter
har rätt till kontroll över sin egen maktsfär. De västliga argumenten för varje stats suveränitet ses av Ryssland som ett hyckleri avsett att dölja att Nato och västmakterna i själva verket medvetet flyttar fram sina positioner. Med vapen, ekonomiska medel och på en rad andra sätt försöker Ryssland hindra ländernas närmande till EU.


Västra Balkan

Även när det gäller Västra Balkan står en gräns i centrum, men i detta fall är EU:s avsikt att skärpa sin gräns österut, inte att mildra den. Mellan situationen i de Östliga partnerskapsländerna och den i Västra Balkan finns ändå vissa likheter. Det gäller de sex länder på Västra Balkan som nu är i olika stadier av anslutningsprocessen till EU. Makedonien, Montenegro, Serbien och Albanien är kandidatländer
medan Bosnien och Kosovo ännu inte hunnit lika långt. Kosovo har störst problem, eftersom fem EU-länder, med Spanien i spetsen, samt dessutom Serbien, vägrar att erkänna landets existens. Att alla de sex länderna fortfarande har stora problem med korruption, organiserad brottslighet samt brister i demokrati och minoriteters rättigheter är alla överens om.


Länderna på Västra Balkan har sedan länge ett löfte att bli EU-medlemmar men tidigare har de egna problemen stått i centrum. Den nya faktorn är Ryssland. Landet är sedan en tid mycket aktivt på Balkan och ökar sitt inflytande på olika sätt i de olika länderna, främst Serbien. Ett misslyckat kuppförsök strax före valet i Montenegro 2017 tillskrivs Ryssland. EU-kommissionen driver frågan om deras inträde i EU hårt, med målet att de första länderna ska blir medlemmar till år 2025.


EU-kommissionen ser detta som en kamp med tiden för att kunna bevara de europeiska värderingarna, som hotas av den nationalism som redan finns och som Ryssland uppmuntrar. Det finns också en oro för att instabilitet i området ska kunna sprida sig till EU. Frågan är emellertid i hur hög grad de nuvarande medlemsländerna ser målet att säkra gränsen från ryskt inflytande som överordnat de nya ländernas svagheter, vilka oundvikligen kommer att bli kännbara för övriga EU-länder.


Gränslinjer inom EU

Även inom EU finns en rad gränslinjer.  De kan ha sina ursprung i geografiska och historiska faktorer som gör att länder i en viss region delar vissa åsikter men de kan också vara orelaterade till geografin och gälla svagheter hos det egna landet och beroende av andra.

Rysslands roll är än en gång inte oväsentlig.

Tendensen med gränslinjer inom EU är inte ny: de ”europeiska” (ledda av Frankrike) stod redan på 1990-talet mot de ”atlanticistiska” (ledda av Storbritannien), en konfrontation som nu är betydligt mindre. Det beror inte enbart på Brexit utan har också att göra med den senaste tidens utveckling inom EU samt närmandet mellan Nato och EU.


(foto inlagt av Lars Björk)

I samband med den finansiella krisen 2008 kom en helt ny gränslinje, nu mellan de ”ansvarsfulla” länderna i norra Europa och länderna med ekonomiska problem i söder. I norr sågs de sydeuropeiska länderna som oansvariga och med självförvållade problem, medan sydeuropéerna anklagade norr för en politik som underminerade försöken i söder att bygga upp sin ekonomi på nytt. Målet för denna kritik var framför allt Tyskland och märkligt i sammanhanget var att Frankrike, Tysklands gamla parhäst inom EU, deltog i den.


Frankrike har under ett antal år misslyckats med att hålla sig till EU:s regler om budget och ser Tysklands hårda budgetpolitik som ansvarigt för detta. I dag har Frankrike en president som inser att Frankrike självt behöver förändras, men kritiken mot den tyska politiken finns fortfarande kvar.


Den gränslinje som nu allt oftare ses som det stora problemet gäller den mellan EU:s östra och västra medlemsländer. Den liberala världsordningen har under många år varit fundamentet i Västeuropa. Visserligen har vissa medlemsländer då och då brutit mot enstaka regler inom dessa, men aldrig tidigare har EU upplevt att en medlem, som nu Ungern, öppet talar om den illiberala staten som ett mål.
Inte heller har man sett öppna kampanjer, stödda av regeringen, riktade mot Bryssel. Även i Polen har en rad åtgärder tagits som står i strid mot de principer man själv förbundit sig att hålla, som domstolars oberoende och medias frihet. Tillsammans med Tjeckien och Slovaken, det senare landet nu skakat av ett mord på en journalist som undersökte korruptionen i landet, har dessa så kallade Visegradländer stärkt banden till varandra och i många fall mot EU. Man talar i sitt motstånd mot att ta emot flyktingar om hur man vill bevara den europeiska kulturen. Liksom i länderna på Västra Balkan finns också starka länkar till Ryssland i alla länder förutom Polen.


Givetvis ses den öst-västliga splittringen som ett stort problem inom EU. Unionen har kritiserat Ungern och Polen hårt för de lagar som antagits. I Ungern har vissa av dem försvunnit men nya har tillkommit. Beträffande Polen har EU inlett en process och hotat med artikel 7, en artikel som kan leda till att ett land mister sin rösträtt. Detta har nu lett till en viss kompromissvilja i Polen.


Ett stort problem för EU när det gäller Visegradländerna är att ju hårdare man går fram mot dessa länder desto större är risken för att det ryska inflytandet kommer att öka. Det gäller inte bara ekonomiskt utan också risken för att Ryssland kan påverka deras agerande inom EU och därmed underminera organisationens möjlighet att fatta beslut.


Frågan om EU:s beslutsfattande kapacitet och effektivitet är en fråga som engagerat vissa länder inom EU mycket. Förslag har väckts om att skapa ett Europa i flera hastigheter. Argumentet är att de som vill gå fortare fram ska kunna göra det och de som inte vill vara med inte ska kunna hindra andra från att gå vidare. Både Tyskland och Frankrike är positiva till denna tanke, men det finns också skillnader
mellan dem. Tyskland betonar helst integrationsprocessen medan Frankrike ser det som en form av ledarskap. EU:s östra medlemsländer är helt emot: de har förklarat att de ser förslaget om ett Europa i flera hastigheter som ett sätt att skapa en ny järnridå – nu mellan det rika Väst- och det fattiga Östeuropa.


Det är än så länge mycket osäkert hur ett Europa i flera hastigheter skulle kunna se ut. I viss mån finns det redan genom att Schengen- och eurosamarbetet inte omfattar alla. Frågan är emellertid hur många differentieringar som EU klarar av i en situation när organisationen samtidigt har en mängd yttre problem att hantera. Östliga partnerskapet som skapades i en betydligt mer idyllisk tid, Västra Balkan som
nu upplevs som ett akut problem och en rad andra stora problem kräver en sammanhållning inom EU som kan vara svår att åstadkomma när länder känner sig ratade och undanskuffade från de inre cirklarna av beslutsfattande.

Gunilla Herolf är fil dr och ledamot av KKrVA.
23 april, 2018

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

En strategisk överraskning och dess konsekvenser

av Stefan Forss

De förfärliga bilderna av små barn som blev mål för attacken med kemiska vapen i Douma i Syrien den 7 april upprörde hela världen, även president Trump. Efter att han den 11 april släppte iväg en tweet om att Ryssland ska se upp, eftersom ”fina, nya och smarta” amerikanska missiler var att vänta, stod det klart att det bara var en tidsfråga när attacken skulle komma.

 

 

Typiskt för Trump var detta dock bara en spontan reaktion från hans sida. Enligt en brittisk regeringskälla hade Trump faktiskt ”ingen aning om vad han talade om”. Men redan följande dag verkade han vackla, eftersom han då twittrade att han inte sagt något alls om när en attack mot Syrien skulle ske. ”Det kan ske snart eller inte alls så snart!”


Ryssland som
alltjämt blånekar till att allianspartnern Syrien skulle ha haft något med incidenten att göra, klargjorde att varje angrepp skulle besvaras, och särskilt om ryska soldater kom till skada.


När tillräckliga bevis på syriska arméns skuld fanns tillgängliga, var det främst den brittiska premiärministern Theresa May som övertygade Trump om att en militär respons var nödvändig.
Sunday Times hade en talande rubrik den 15 april: ”Theresa May shows steel while Donald Trump wobbles in final countdown”. Kritiken mot May att hon skulle gå enbart USA:s ärenden är absurd. Av ytterst stor vikt var att även Frankrikes president Emmanuel Macron ställde upp.


Den begränsade attack som USA, Storbritannien och Frankrike gjorde tidigt på morgonen den 14 april, med politiskt stöd från hela EU och Nato, var noggrant planerad och avvägd och närmast perfekt genomförd utan civila offer. Det finns en uppsjö av information rörande detaljerna i den koordinerade vassa och korta (ca 10 minuter) attacken mot några få mål i Syrien.
Bloggaren
Corporal Frisks (Robin Hägglund) utmärkta och snabbt gjorda sammanställning kan rekommenderas, med tillägget att vissa detaljer senare blivit klarare redovisade.


U.S. Air Force F-22 Raptor assigned to the 380th Air Expeditionary Wing, Al Dhafra Air Base,
United Arab Emirates prepares to taxi down the runway in support of Operation Inherent Resolve,
Feb. 13, 2018.
(U.S. Air Force photo/Anthony Nelson Jr.) (foto inlagt av Lars Björk)


Det gäller särskilt stridsflygplanet
F-22 Raptors roll samt bruket av kryssningsmissilen JASSM. New York Times analytiska artikel den 19 april om operationens tillkomst och följder är mycket läsvärd.

Attacken var först och främst en politisk aktion, utan andra militära målsättningar än att dra en klar gräns mot bruket av kemiska stridsmedel, något som Syrien gjort sig skyldig till otaliga gånger under inbördeskriget och även Ryssland nyligen i fallet Skripal i Salisbury. ”Lavrov ljuger sig blå”, sa den ryska kemisten Vladimir Uglev, 71, om den ryska utrikesministerns sätt att förneka allt samröre med Skripal-affären. Uglev är en av de ledande forskarna i Ryssland som utvecklade nervgiftet Novitjok, vilket han hellre kallar A-234. ”Ryssland erkänner aldrig något, men förr eller senare kommer sanningen fram i alla fall”, sa Uglev till reportern Anna-Lena Laurén (DN och HBL, 21 april).

Man kan kanske t o m betrakta koalitionens angrepp som en variant av Rysslands upphaussade doktrin att eskalera för att de-eskalera militära konflikter. I detta fall handlade det inte om kärnvapen utan om en konventionell eskalering för att få slut på bruket av kemvapen.
Rysslands och Syriens försök att misskreditera och försvåra OPCW:s arbete är skamlöst, liksom Rysslands agerande i FN:s säkerhetsråd.

Det bör dock ha kommit som en obehaglig överraskning för Ryssland och Putin att man i väst lyckades på en vecka åstadkomma en allians mot Syrien och att agera militärt mot ryska intressen. Från Kremls horisont sett borde ju tingens ordning vara rakt tvärtom. Ryssland står för överraskningarna, väst står oförberett med garden nere och reagerar med snigelfart, om ens alls.

Vissa observatörer menar att den västliga koalitionens korta attack var meningslös, eftersom den inte löser något och kriget fortsätter i gamla spår. Andra igen menar att Ryssland kan dra en lättnadens suck, eftersom attacken var så begränsad och att ryssarna inte led några förluster.


Ett sådant resonemang håller inte, åtminstone inte på sikt. Ryssland som vill kontrollera länder, måste räkna med att man i militära konflikter med andra länder allt oftare kan få en koalition som motståndare. Att en sådan konstellation uppstod så överraskande snabbt i Syrien har helt klart skärrat Kreml. Från rysk synvinkel kan man definitivt se det som ett oönskat trendbrott.

”Ryssland och Väst befinner sig i en situation som är värre än den som rådde under kalla kriget”, sa utrikesminister Sergej Lavrov i en intervju för BBC:s program Hardtalk den 16 april.

Under presidentvalskampanjen i Finland i början av året framhöll president Sauli Niinistö att koalitioner av villiga kan uppstå spontant. I ett sådant skarpt läge är politiska allianser i sig inte särskilt mycket värda. För länder som Finland och Sverige gäller det alltså att se till att det även bör innehålla en robust militär dimension, i praktiken förmåga till verklig operativ samverkan med Natopartners.


De ryska vapensystemen kunde knappast ha fått sämre reklam än den de fick den 14 april i Syrien. Från rysk synvinkel var de ryska vapnens verkan pinsamt låg, för att inte säga obefintlig. Man har gjort stora ansträngningar för att fräscha upp bilden, men att rada lögner på varandra lurar kanske det egna folket för en stund, men knappast så många andra och definitivt inga seriösa presumtiva vapenköpare av rysk militär materiel. Ryssland är redan
på väg att förlora sin ställning som vapenleverantör till Indien.


A map displaying areas targeted in U.S.-led airstrikes in Syria Credit: Department of Defense (foto inlagt av Lars Björk)


Ryska försvarsministeriets talesman, generalmajor Igor Konosjenkov redogjorde i detalj för den USA-ledda attackens
”verkliga mål” (Tass den 16 april).  Enligt generalen attackerades också andra syriska militära mål än de som koalitionen redovisade. Bland andra skall flera flygbaser ha attackerats, men det syriska försvaret hade fungerat fenomenalt. Skadegörelsen hade blivit minimal


Generalen sa att sammanlagt 112 syriska luftvärnsmissiler av varierande slag hade använts, inklusive 25 Pantsir-S1-missiler av vilka 23 ska ha träffat sina mål. Buk-systemet var lika effektivt. Bara några äldre ryska luftvärnssystem hade misslyckats. Som bekant hävdades det från ryskt håll snabbt att hela 71 av fiendens 103 kryssningsmissiler och flygburna attackvapen hade avvärjts.

En dominerande västlig uppfattning är att dessa ryska redogörelser är rena sagor. Även finska diplomater har offentligt framhållit att syrierna eller ryssarna inte lyckades skjuta ned några kryssningsmissiler över huvud taget. I normala fall skulle ryssarna direkt ha visat bilder av rester av nedskjutna missiler. Från amerikansk sida beskrev man däremot hur syrierna avfyrade 40 luftvärnsmissiler, men inte mot de angripande missilerna som redan hade nått sina mål, utan efter attacken och mot obefintliga mål.

De senaste åren har man i väst målat upp Rysslands förmåga att åstadkomma s k A2/AD-områden där det är svårt eller omöjligt för Rysslands motståndare att operera militärt. Attacken i Syrien den 14 april kanske ger anledning att tänka om. Dessutom blev betydande västliga kvalitativa förmågor alltjämt outnyttjade. Ryssland kan naturligtvis hävda detsamma, att de mest potenta vapensystemen inte sattes in, men det skulle likväl strida mot general Konosjenkovs pompösa beskrivning.


Rysslands förhållningssätt till frågan om kemiska vapen bör emellertid ses i ett större sammanhang där Ryssland inte längre följer de internationella regelverk man själv varit med om att bygga upp. Detta gäller den grundläggande säkerhetsordningen inom OSSE-området, som skapades med gemensamma krafter efter kalla krigets slut, den övergripande rustningskontrollprocessen inklusive militära förtroende-
skapande åtgärder, mellanstatliga fördrag mellan Ryssland och andra länder, t ex Ukraina.


Det tog alltför länge för väst att inse vad som var på gång. Temat för Valdai-klubbens stora sammankomst i Sotji i oktober 2014 kunde knappast ha varit tydligare: ”Nya regler eller ett spel utan regler.”
Putins anförande synkroniserade helt med det temat. Det kan vara skäl att återkomma till denna stora fråga i ett senare blogginlägg.


Den eminenta brittiska Rysslandsexperten
James Sherr hör till dem som redan kommenterat detta. Han anser att Ryssland överraskades redan av den kraftfulla västliga diplomatiska responsen på Skripalaffären, men att även Rysslands aktioner i Syrien och Ukraina lett till en ”konsoliderad reaktion, inte universell men stark och långt mer samstämmig än vad vi klarade av tidigare”.

Slutligen ”börjar även tidigare skeptiker förstå att Ryssland spelar utifrån helt andra målsättningar och med en annan regelbok än den vi har och behöver och som är helt nödvändig för vår säkerhet”.
Stefan Forss är professor och kallad ledamot av KKrVA.
3 maj, 2018
——————————————————————
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

 

Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2018-03-16

Inbjudan till föreläsning 26 april

Vår kamratförening har fått en inbjudan via Thomas Persson från Luftvärnsregementets kamratförening

att få deltaga på deras föreläsning. OBS endast föreläsning inte middag. Se nedan.

Luftvärnsregementets kamratförening ställer dock som krav för att delta måste man skicka ett e-post
senast 19 april för inpassering till thomas.k.persson@mil.se

Viktigt att det måste föranmälas samt att det gäller enbart föreläsningen (de som också är medlemmar
i Luftvärnsregementets Kamratförening är givetvis inbjudna till middagen också).

Torsdagen den 26 april med start kl 1430 i Aulan Lv 6.

PROGRAM

1430-1630      Johan Gustafsson föreläser om sina upplevelser som fånge hos al Quaida i Mali under nästan
sex år

Middag             De som är medlemmar i Luftvärnsregementets Kamratförening är givetvis inbjudna till
middagen också

Presentation av Johan Gustafsson

Hösten 2011 reste Johan genom Afrika. Färden hade gått genom Europa till Marocko, Mauretanien och vidare till Mali,  där resan tog ett oväntat slut.

I staden Timbuktu, en gränspost mot Sahara, blev Johan kidnappad och förd ut i öknen. Efter en skräckfylld första tid  stabiliserade sig tillvaron ute i öknen.

Johan levde tillsammans med den islamistiska terrororganisation som kidnappad honom, utsatt för Saharas grymhet och  skönhet. För att rädda sitt liv konverterade han till deras religion, något som han tror räddade hans liv. Efter mer än fem år  blev Johan frisläppt i juni 2017. Hör Johan berätta om livet i öknen och om sina kidnappare.

Johan rekommenderar den som vill komma och lyssna till honom att först se dokumentären Orphans of the Sahara,  en fantastisk skildring av öknen och en förklaring till situationen vid tiden för kidnappningen. Dokumentären är i tre delar  och finns på YouTube och Al-Jazeeras webbplats. I del två är Johan och hans medfångar med i en kort sekvens 23 minut  in i programmet.

I del två är Johan (längst till vänster) och hans medfångar med i en kort sekvens 23 minut in i programmet.

Https://yuotu.be/cdGUCQ1oocg

 

Påminnelse 2
Årsmöte 2018

Hallands regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening kallar sina medlemmar till årsmöte.

Fredagen den 20 april kl 18.00 i aulan på Regementsområdet Lv 6.

Efter årsmötesförhandlingarna håller Historikern Pablo Wiking-Faria, Hallands kulturhistoriska
museum Varberg, föredrag om ”Kulknappen och Karl XII:s död”.

Kamratmiddagen (förrätt med lättöl/vatten, varmrätt med 1 glas vin, kaffe och kaka) kommer
att serveras c:a kl 20.00 på Officersmässen.

Anmälan till middagen görs genom inbetalning av 250 kr per person på postgiro konto 26 27 24-8.

Om anmälan avser flera personer måste samtliga namn anges. Inbetalningen skall vara föreningen
tillhanda senast fredagen den 6 april.

Gunnar Ohlsén har bytt e-post adress:
gunnar.ohlsen@hotmail.com

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Estland 100 år, ja, men inte utan problem i Stockholm

av Hain Rebas

Närmast med blixtens hastighet erkände Sveriges samlingsregering sommaren 1940 Sovjetunionens ockupation och inkorporering av  republiken Estland. Därpå uppmanade UD Estlands ambassadör i Stockholm, Heinrich Laretei, kanske mer känd som far till pianisten  och författaren Käbi Laretei, att överlämna sina ambassadnycklar till Sovjetunionens representant i Stockholm. Laretei vägrade förstås,
men situationen blev ju efter hand ohållbar. I stället lämnade han in sina nycklar och ansvaret för hela ambassaden till svenska myndigheter,  till UD, som därpå lämnade ut ”Estland i Stockholm” till Stalins Sovjetunion.

Detta var inte det första svenska sveket mot allmängiltiga principer före, under och efter det andra världskriget.  Väl genomtröskade i media  är ju den negativa attityden mot för sitt liv flyende judar från Nazi-Tyskland. Välkänd är också samlingsregeringens passivitet och statsminister  PA Hanssons restriktiva uttalande under Finska vinterkriget. Det kritiserades hårt inte bara i Finland och av finlandsvänner i Sverige, utan även  av Sveriges konung, Gustav V. Och självfallet hade de i april 1940 av Nazi-Tyskland ockuperade norrmännen hoppats på betydligt mer stöd  och sympati från sin förra unionsbroder Sverige. Men i Stockholm nedlät man sig t o m till att vägra den mot Sveriges gräns flyende norske  kungen Hakon VII transitvisum. Däremot tillät man den tyska Engelbrecht-divisionen att omgrupperas från Norge genom Sverige till Finland.


Den 11 april 1940 flyr kung Håkon och kronprins Olav från tyska flygangrepp. Sverige vägrar norske kungen transitvisum.
https://www.expressen.se/andra-varldskriget/tagade-in-i-skandinavien-trupper-marscherade-i-danmark-utan-att-mota-motstand/

Samma konfliktskygga, om inte rent av fega anda präglade under årtionden utrikesförvaltningens handläggande av RaoulWallenberg-affären. Vi vet ju fortfarande inte riktigt säkert vad som hände med honom, när och där.

Men ur estnisk synvinkel överskuggas samtliga fadäser av ”baltutlämningen”. Den redan 1945 av samlingsregeringen  beslutade operationen genomfördes först i januari 1946 och blev högdramatisk. Men dessförinnan hade riksdagsval genomförts,  och Sverige hade fått en ny rent socialdemokratisk regering.  Med stöd av tungt beväpnad polis fick den nu genomföra beslutet.  Med blod flytande på Trelleborgs kaj släpades balterna, däribland 7-8 unga estniska tvångsrekryterade, ombord på det sovjetiska  fartyget ”Beloostrov. Utrikesminister Östen Undén tog på sig det politiska ansvaret. Efter hand fick vi genom P O Enquists  ”Legionärerna” veta, att Undén, professor i internationell rätt som han ju var, i själva verket ställt sig ganska tveksam till  hela operationen.

Mörk historia. Baltutlämningen, rasbiologiska institutet, tvångssterilisering… Det finns mycket
i den svenska historien som inte är något att skryta om.

Bild: PRESSENS BILD

I hög grad präglade just ”baltutlämningen” och utrikesminister Undéns uttalanden om Sovjetunionen som en ”rättssstat”  sverige-esternas  bild av en social-demokratiskt ledd förljugen utrikespolitik. Därför emigrerade under det kalla kriget, kring 1950, tusentals sverige-ester  till Kanada och USA. Först under Carl Bildts regering i början av 1990-talet vände tveksamheten mot Palme-regeringens anpassningspolitik
mot Sovjetunionen.

”Team Bildt”, Margareta af Ugglas, Anders Björck, Lars Peter Fredén och Lars Grundberg i Tallinn, gjorde storartade insatser för att återställa  de baltiska ländernas självständighet. Sveriges regering bad t o m officiellt om ursäkt för baltutlämningen. Denna positiva hållning fortsatte under  Göran Perssons tid som statsminister. Så blev också den största föreläsningssalen i Baltic Defence College i Tartu uppkallad efter Sveriges  försvarsminister Björn von Sydow.

Som bekant degenererade därefter det svenska försvaret till att bli ”ett särintresse”. Samtidigt anslöt sig Sverige till EU:s lika vaga som  tandlösa solidaritetsdeklaration. Nu görs sedan en tid alltför klena försök att rusta upp, att ta ett lite större säkerhetsansvar för såväl Sverige

som för Östersjöområdet. Oavsett politikernas partitillhörighet blir läsningen av deras alster mestadels beklämmande. Inget parti, ingen är  i närheten av att anslå de 2 % av BNP som NATO kräver och ÖB antyder, och som det betydligt fattigare Estland sedan länge självklart  kämpar med. För Sveriges del skulle det kräva en fördubbling av försvarsutgifterna, och det vågar inget parti ens antyda för väljarna.

”Den som är försatt i skuld, är inte fri”, sa en gång statsminister Göran Persson. Så sant. Precis lika bakbunden är den, som inte själv har  resurser, styrka, att genomföra sina intentioner, att stå upp för sin demokratiska hållning, att hålla på internationell rätt, oavsett vad som  kommer på. Jämför, ovan, Sverige under det andra världskriget.

Därför kommer oavsett höstens valutgång inte mycket att ändras beträffande Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik – av den mycket enkla  anledningen att Sverige varken har egna resurser eller starka förbundna att stödja sig på. Trots deras något kaxigare utlåtelser i försvarsfrågan  kommer en eventuell borgerlig regering att vara lika pragmatisk, om så behövs också undfallande och osolidarisk, nämligen för att främja vad  den bedömer vara Sveriges primära intressen, i synnerhet när det gäller att hålla ett försvagat Sverige utanför alla beväpnade konflikter.  Precis som det var under andra världskriget.

Vi får erinra oss, att det hösten 1940 inte var några kommunister, utan det var det högborgerliga laget på UD, polchefen Staffan Söderblom  (son till den världsbekante ärkebiskopen Nathan S), kabinettssekretaren Erik Boheman och utrikesminister Christian Günther, som lismade  följande till massmördaren Stalins utrikesminister Molotov: ”De estniska, lettiska och litauiska staterna hava frivilligt anslutit sig till
De Socialistiska Sovjetrepublikernas Union… Regeringen har också erkänt de förändringar, som sålunda ägt rum i denna fria  statssuccession”.

Vid en eventuell skarp kris i Östersjö-området behövs alltså inte särskilt mycket för att det svaga och ensamstående Sverige än gång  ska förfalla till liknande skämmigheter.

Hain Rebas är meriterad historieprofessor. Född i Estland, utbildad i Sverige, docent i Göteborg, professor i Kiel, Toronto och Tartu.
Aktiv i estnisk politik 1989-93. Estlands försvarsminister 1992/93. Svensk och sedermera estnisk major i reserven.
8 mars 2018

——————————————————————
TREVLIG HELG
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2018-03-12

Resan till Norge – ytterligare några platser finns


Hittills 60 kamrater anmälts sig till kamratresan till Norge 2018-08-30 –09-02.

Föranmälan sker genom att sätta in 500:- på postgiro  26 27 24-8.

Resterande belopp  4 100:- insätts på samma konto före den 30 juni. Tillägg enkelrum  1750:-

Varje resenär ansvarar för sin reseförsäkring, exempelvis återbetalning vid sjukdom mm.

Med hopp om en trevlig och minnesvärd resa

/Gunnar tfn 0733-14 75 82 alternativt gunnar.ohlsen@hotmail.com

Gunnar Ohlsén har bytt e-post adress:
gunnar.ohlsen@hotmail.com

Påminnelse
Medlemskap

Årsavgiften för år 2018 (100 kr): Betalas på samma postgiro konto 26 27 24-8.

Du som är ständig medlem och ej behöver betala årsavgift – ge istället ett bidrag till tidningsfonden!


Påminnelse
Årsmöte 2018

Hallands regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening kallar sina medlemmar till årsmöte.

Fredagen den 20 april kl 18.00 i aulan på Regementsområdet Lv 6.

Efter årsmötesförhandlingarna håller Historikern Pablo Wiking-Faria, Hallands kulturhistoriska
museum Varberg, föredrag om ”Kulknappen och Karl XII:s död”.

Kamratmiddagen (förrätt med lättöl/vatten, varmrätt med 1 glas vin, kaffe och kaka) kommer
att serveras c:a kl 20.00 på Officersmässen.

Anmälan till middagen görs genom inbetalning av 250 kr per person på postgiro konto 26 27 24-8.

Om anmälan avser flera personer måste samtliga namn anges. Inbetalningen skall vara föreningen
tillhanda senast fredagen den 6 april.

 

97 – års män kallar till möte 03-15

Påminner om fikaträff på torsdagen den 15 mars kl 09.30 på soldathemmet.

 

 

SMKR: Förslag till ny regionindelning

Ovan presenteras två olika skärningar på kopplingen till värdförband och region.
Kopplingen till värdförband  följer i stort den lista som är inlämnad som förslag till HKV.
Vissa smärre justeringar har gjorts.

Förslag till regionindelning med gränser som visas på kartan till höger presenterades under
regionala möten och kommer att tas upp under representantskapsmötet 2018 den 10 – 11 april.
http://smkr.org/Kamratf%C3%B6reningar/Indelning%20Gruppering%20Gr%C3%A4nser/Region-F%C3%B6rband-Kamratf%C3%B6rening.pdf

 

Vykort från år 1950

Det går att läsa på baksidan av kortet: ”Behållningen av försäljningen av dessa kort går
oavkortat till de frivilliga försvarsorganisationerna inom Halmstads försvarsområde”.

Kortet är stämplat 1950-06-07
Text & foto Peter Månsson

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Klarar kommunerna att hantera påfrestningar?

av Lars Björk

Sjukvården är en kritisk och avgörande funktion om landet skulle råka i krig. Här finns en omfattande förbättringspotential.

Under nyårsnatten drabbades Halmstad av omfattande elavbrott när brand utbrutit på Gamletullsbron vid Stadsbiblioteket. Viktigt meddelande sändes ut via SMS som bara nådde vissa personer.

Det som oroar mig är att Sveriges kommuner inte är förberedda på svåra påfrestningar och höjd beredskap.

Försvarsmakten och Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, har på uppdrag av regeringen, gett ut planerings-
anvisningar i juni 2016:

Totalförsvarsplaneringen utgår från ett öppet väpnat angrepp på Sverige som inledningsvis kan ha ett intensivt
och snabbt förlopp. Det är troligt att konventionella och högteknologiska stridsmedel kommer att användas.

Cyberattacker och informationskrigföring är också en del i krigföringen.

Striden kan börja med bekämpning med fjärrstridsmedel och sabotageförband mot samhällsviktig verksamhet.

Risken för användning av kärnvapen, eller hot om detsamma, i regionala eller lokala konflikter kan komma att öka.
Detta bedöms gälla även i eller i anslutning till vårt närområde och måste därför beaktas i planering och förberedelser.

Mot bakgrund av detta behöver statliga myndigheter, kommuner, landsting och företag, öka sin förmåga att motstå
ett väpnat angrepp mot Sverige från en kvalificerad motståndare.

Har kommunerna påbörjat Totalförsvarsplanering? Svaret är sannolikt nej i de flesta fall – tyvärr.

Här några exempel:

  • el- och vattenförsörjning säkerställd inom kommunen
  • renovering och utbyggnad av normalskyddsrum och skyddade ledningscentraler
  • beredskapslager av olika förnödenheter
  • planering för omflyttning av civila inom kommunen, från osäkra/farliga områden
  • utnyttjandet av ”Hesa Fredrik” vid fara inklusive flyglarm, kompletterat med fungerande SMS larm.
  • undsättningsstyrkor, i en förstärkt Räddningstjänst, för att bistå ett stort antal människor
    i nöd (instängda i raserade hus mm)
  • omhändertagande av ett stort antal döda och skadade människor med akutintag och vård på
    tillfälliga platser inklusive vårdcentraler.
  • krigsplacering av viktiga kommunala befattningshavare
  • med mera

Varje kommun behöver inte framanalysera någon egen hotbild, den finns redan i ovan beskriven planerings-
förutsättning – utan istället koncentrera sig på att planera och öva kommunens olika enheter och personal
i syfte att kunna hjälpa invånarna på bästa sätt vid större påfrestningar och krigstillstånd.
Lars Björk är major
16 januari 2018
http://kkrva.se/klarar-kommunerna-att-hantera-pafrestningar/#more-14097

——————————————————————
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2018-02-20

Årsmöte 2018

Hallands regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening kallar sina medlemmar till årsmöte

Fredagen den 20 april kl 18.00 i aulan på Lv 6 regementsområde.

Vårt museum, Garnisons- och luftvärnsmuséet i Halmstad, håller öppet från kl.16.00.
Föreningen bjuder på entré.

Skånska Husarsextetten håller konsert i Aulan.

Efter årsmötesförhandlingarna håller Historikern Pablo Wiking-Faria, Hallands kulturhistoriska
museum Varberg, föredrag om ”Kulknappen och Karl XII:s död”.

Kamratmiddagen (förrätt med lättöl/vatten, varmrätt med 1 glas vin, kaffe och kaka) kommer
att serveras c:a kl 20.00 på Officersmässen.

Anmälan till middagen görs genom inbetalning av 250 kr per person på postgiro konto 26 27 24-8.

Om anmälan avser flera personer måste samtliga namn anges. Inbetalningen skall vara föreningen
tillhanda senast fredagen den 6 april.

Årsavgiften för år 2018 (100 kr): Betalas på samma postgiro konto 26 27 24-8.

Du som är ständig medlem och ej behöver betala årsavgift – ge istället ett bidrag till tidningsfonden!

Välkomna
Styrelsen

Lars Folkesson har nytt telefonnummer 070-6634147.

 

 

Ny hemsida

Kamratföreningens hemsida håller på att byta till ett mer modernt utseende.
Välkommen till vår hemsida http://www.i16.se/

 

Resan till Norge

Bifogar infoblad från resegruppen                                                            ./


Styrelseprotokoll

Styrelseprotokoll från mötet den 24 november 2017 bifogas                     ./

 

SMKR styrelse på planeringsmöte

På besök vid svenska ambassaden i Riga. Intressanta genomgångar av ambassadör och försvarsattaché. Ordförande Anders Emanuelsson överlämnar en gåva till ambassadören Annika Jagander. Foto: SMKR

Förberedelserna inför Representantskapsmötet 2018 den 10 – 11 april genomfördes ombord på färjan ToR
Stockholm – Riga den 13 – 15 februari. I Riga blev det ambassadbesök och en stadsrundtur i Gamla stan i Riga.

CHEFEN MUST I HALMSTAD DEN 15 FEBRUARI

200 personer samlade i Klarasalen för att lyssna på generalmajoren Gunnar Karlson. Foto: Lars Björk

Fullsatt i Klarasalen när generalmajor Gunnar Karlson, chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten  talade om ”Vad gör den svenska underrättelsetjänsten?” på Stadsbiblioteket i Halmstad den 15 februari.

I korthet innebar detta att generalen utvecklade nedanstående tre punkter:

– MUST stödjer svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och motverkar hot mot svenska intressen

– Regeringen och överbefälhavaren är MUSTS uppdragsgivare

– MUSTS verksamhet är reglerad i lag och granskas fortlöpande

Föreläsningen livesändes och det var ca 150 personer som följde sändningarna. Totalt var det då 350 personer   som såg och hörde föreläsningen.

Avslutningsvis blev det gott om tid för frågor från publiken. Flera medlemmar från Kamratföreningen deltog.
Arrangörer: Försvarsutbildarna i Halmstad, Allmänna Försvarsförening Halland och Stadsbiblioteket.

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
AI – tredje större språnget i vapenhistorien?

av Magnus Sjöland

Flera ledare och tänkare har yttrat sig senaste tiden och uttryckt sin oro för utvecklingen inom AI – Artificiell Intelligens.
Om bara några år kommer maskiner med AI att vara smartare och mer intelligenta än oss människor.
Hur skall vi förhålla oss till detta? Skall vi nu reglera denna utveckling innan den går oss ur händerna?

Flera anser att AI är det tredje större språnget i vapenhistorien, det första var handeldvapen och det andra  var kärnvapen.

Några uttalanden:
Elon Musk, tweet 4 sept 2017:

China, Russia, soon all countries w (with) strong computer science. Competition for AI superiority at national level most  likely cause of WW3 imo (in my opinion).

 

Vladimir Putin, i ett tal i början av september 2017:

Artificial intelligence is the future, not only for Russia, but for all humankind. AI comes with colossal opportunities, but also  threats that are difficult to predict. Whoever becomes the leader in this sphere will become the ruler of the world.

Putin ser framför sig att det framtida kriget utspelar sig mellan svärmar av drönare som styrs av AI:

When one party’s drones are destroyed by drones of another, it will have no other choice but to surrender.

AI kan vara användbart och ge en enorm fördel i ett krig inom flera andra områden än med drönare, allt från strategiska och  taktiska beslut till Cyberöverlägsenhet, och med hjälp av ett stort antal sensorer ge en överlägsenhet på ett traditionellt slagfält.

Ett stort antal faror hotar mänskligheten om vi nu tar fram maskiner som är smartare och intelligentare än oss.
Inom 20 år lär de enligt flera prognoser vara överlägsna oss inom flera olika områden. Det börjar redan komma maskiner  som kan duplicera sig själva, lära sig av sina misstag och bygga en bättre kopia av sig själva.

Personligen tycker jag att den största faran med att lita på AI från ett ”neuralt nätverk med deep learning och big data” är att det  är som en ”svart låda”, det går inte att veta hur det har kommit fram till sina slutsatser. Du måste lita på beslutet eller förkasta det.  Ett stort problem uppstår när besluten är bättre än vad en människa kan prestera, AI kan nu användas för att vinna över människor  i schack, fatta bra beslut på Börsen eller att diagnosticera vissa sjukdomar bättre än tränade läkare. Företag börjar mer och mer  lita på AI när man fattar strategiska beslut, de som inte gör det kommer på efterkälken. Samtidigt så ökar då också sårbarheten,  då sabotörer kan med AI och andra verktyg, tränga sig in och manipulera systemen så att de fattar svårupptäckta felaktiga beslut.

Ett annat problem är att mycket kunskap kommer att tappas bort, om vi låter AI ta över arbetsuppgifter och funktioner från experter.  Om du vill läsa mer och få en inblick i hur ett avancerat AI system kan tänkas manipulera och interagera med människor, läs senaste romanen av Dan Brown ”Begynnelsen”.

Om vi förflyttar vårt mindset från den civila världen till den militära, så ser jag ett väldigt allvarligt problem om vi låter dessa  ”svarta boxar” ta över beslutsfattandet under ett krig och ännu värre om vi kopplar upp våra vapensystem så att vi låter  AI sköta dem utan mänsklig inblandning. Då kan det gå käpprätt för oss människor! Dessa områden måste omedelbart regleras  internationellt.

Ett föredömligt upprop till FN har nu kommit från 116 ledande personer från 26 länder med djup insikt inom AI och robotteknologi,  bland annat ovan nämnd Elon Musk. De vill att FN förbjuder utvecklingen av autonoma vapen, även kallade ”dödsrobotar”.  Detta är farkoster som kan klara sig själva på marken eller i luften, och kan döda alla människor som de får syn på. Dessa kan  snabbt massproduceras och på slagfältet uppträda i 1000-tal eller ännu fler. Dessa enorma mängder robotar kan sedan styras  taktiskt och strategiskt av AI. “These can be weapons of terror, weapons that despots and terrorists use against innocent populations,
and weapons hacked to behave in undesirable ways.”,
säger de i sitt upprop. De 116 experterna säger också att det är etiskt fel  att maskiner skall bestämma över vilka människor som skall dödas, och vill att detta skall regleras under CCW-konventionen  från 1983, Convention on Certain Conventional Weapons. Idag är USA och Kina ledande nationer, men även länder som Ryssland  och flera länder inom EU arbetar med utvecklingen av sådana system. Kina har som mål att till år 2030 vara den ledande nationen
inom AI.

Jag tycker Sverige skall vara ledande inom FN för att reglera området, det är svårt att överblicka, men en sak är säker: snart  är vi människor intellektuellt underlägena de datorer vi en gång skapade och det vore hemskt om dessa i framtiden skall bestämma  vilka människor som skall dö och vilka som skall få leva.

Magnus Sjöland är vd och ledamot av KKrVA.
16 februari 2018

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
ÖB skjuter sig i foten!

av Ulf Henricsson


Generalmajor Anders Brännström intervjuas.  Foto: Mats Carlsson, Försvarsmakten.

För ganska många år sedan fick jag följande frågan från f d ÖB Bengt Gustafsson; ”Var det så här lågt till tak när vi höll på”?   ”Nej – det var det inte”! Jag har generalsord på ”det var bra att du skrev”!

Alla var inte glada, men den för försvarets uppgift nödvändiga förändringen blev av.

Så varför flyttar då ÖB på generalmajor Anders Brännström, en officer som mer än de flestas fyller kraven på öppenhet, ärlighet  och uppriktighet. Krav som ställs i försvarsmaktens egen värdegrund. Har inte ÖB och hans medarbetare läst på?

Har Anders Brännström fel? Har han röjt hemligheter? Nej – Anders Brännström har sagt det alla som kan försvarsfrågan redan  vet – dagens svenska försvar har stora brister! Det vet också underrättelsetjänsterna i vårt närområde och man behöver inte  spionera för att ta rätt på tillståndet – det framgår av allehanda öppna källor. Däremot är det bedrövliga tillståndet i huvudsak  dolt för svenska folket – de som betalar och förväntar sig trygghet i utbyte.

I regeringskvarteren kan man måhända tycka att Anders Brännström inte varit ”politiskt korrekt” för sanningen gör ju ofta den politiska retoriken svårare.

Det hela påminner om ”översteupproret” 2001 när nio överstar hade synpunkter på det då nya försvarsbeslutet. De fortfarande aktiva kallades till ÖB för uppläxning och höga befattningshavare krävde att de skulle avskedas. Med facit i hand kan man konstatera  att synpunkterna var välgrundade. Var har vi de då så mästrande cheferna i dagens debatt?

Som chef kan man göra livet lättare för sig genom att avpollettera medarbetare med avvikande åsikter. Det är en kortsiktig åtgärd  som sällan är bra för organisationen och dess uppställda mål. Den absolut största risken är att man skapar en tysthetskultur som  konserverar missförhållanden. Vem vill debattera angelägna samhällsproblem när resultatet kan bli att man får lämna sitt jobb.

En chef som lägger locket på blir snabbt en ensam chef och får bara höra det som omgivningen tror han eller hon vill veta.  Det leder också lätt till ett mindre bra chefsurval.

Får man då inte göra sig av med medarbetare som man inte fungerar ihop med. Jovisst, men man får då ha bättre timing än ÖB  och inte göra det i samband med att vederbörande just varit öppen och ärlig enligt försvarsmaktens värdegrund.
Nu liknar förflyttningen mer ett politiskt beställningsjobb.

Om inte försvarets medarbetare får diskutera försvarsfrågor skall detta då lämnas till utomstående? Skall sjukvårdspersonalen inte  få ha synpunkter på sjukvården.

ÖB borde byta ut ordet lojalitet i sin värdegrund. Lojalitet betyder regelstyrd, att foga sig i regler och överordnads beslut – knappast  ett lämpligt ordval om uppdragstaktik är filosofin. Ordet skall vara solidaritetmed uppgiften! (Se svensk akademins ordbok)

ÖB är väldigt tydlig med att försvarsmaktens ledningsfilosofi är uppdragstaktik vars innebörd belyses väl av denna gamla mening

”Min herre, kungen av Preussen har gjort er till stabsofficer för att ni vet när ni inte får lyda order”

Nedanstående citat från ett gammalt tyskt reglemente duger även i dag

”Den främsta ledaregenskapen förblir ansvarsglädjen. Den skulle förstås falskt om man däri söker egenmäktiga beslut fattade  utan hänsyn till helheten, eller givna order som inte är korrekt följda och en besserwisser som tillåts ta lydnadens plats.  Men i de fall den underställde måst säga sig själv att uppdragsgivaren inte kunde överblicka omständigheterna tillräckligt väl,  eller där ordern blir passé genom händelserna, så är det den underställdes plikt att inte utföra eller korrigera erhållna order  samt meddela detta till överordnad. För denne underlydande kvarstår det fulla ansvaret för att inte följa order. En ansvarsglad  befälhavare ryggar inte tillbaka för att hänsynslöst sätta in trupperna där kampens utgång är tveksam. Alla befälhavare måste  vara på det klara med, och inprägla sina underställda, att underlåtenhet och försummelse bildar en tyngre belastning än ett
felgrepp i valet av medel.”

Vill man tillämpa den ledningsfilosofin i ofärd får man faktiskt tillämpa den fullt ut även i fred – annars skjuter man sig i foten!

Ulf Henricsson är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.

19 februari 2018

 

MSB kan inte utesluta utländsk påverkan på valet –
”vi står inför en stor utmaning”

Utländska aktörer kan komma att påverka höstens svenska riksdagsval på många olika sätt.

Läs mer här

——————————————————————
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

 

info blad

 

Rekognosering inför årets kamratresa till Oslo


Dröbak med Oscarsborg i bakgrunden – sänkning av den tyska kryssaren Blücher studerades. Från vänster Håkan Söderberg, Göran Lundahl  och Gunnar Ohlsén. Foto: Jan Dorf

Onsdag och torsdag i w805 genomförde Gunnar Ohlsén, Göran Lundahl, Håkan Söderberg och undertecknad rekognosering  på preliminärt program för årets kamratresa till Oslo. Vi påbörjade resan från Halmstad klockan 05.00, allt för att slippa köerna  runt Göteborg samt hinna med så mycket som möjligt första dagen. Göran stod för transporten i hans bil. Tack Göran!

Första anhalt var rastplatsen Dynekilen. I snöblandat regn utspisades medfört förmiddagskaffe med baguetter. Därefter gick resan  vidare till Fredrikstens fästning. På vägen till Oslo gjordes ett stopp vid Najaden i Fredrikstad, hon låg säkert i sin vinterförvaring  om än med  något vitare skrov än vid lämnandet av Halmstad. Första anhalt i Oslo var ett försök att köra upp till Holmenkollen.
Trots nya däck på Görans bil, fick vi vända något söder hoppbacken och å andra sidan låg hela Holmenkollen inbäddat i dimma  och snöblandat regn så vi kunde inte åtnjuta den vackra utsikten mot Oslo och Oslo-fjorden. Därefter gick färden till Vigelandsparken där lunchen i form av medförd paj utspisades i Görans bil. Trots medförda broddar  medgav inte vädret besök i parken. Resan fortsatte därefter till Akershus fästning och avslutades med besök på 22. juli-senteret.

Klockan hade efter summering av första dagen hunnit bli kl 19.30, varför vi tog en enkel middag på hotellet. Måltidsdryck blev vatten  med hänsyn till prisnivåerna på mat och dryck i Norge. Dryck rekommenderas att medföras från Sverige.

 

Efter en välsmakande frukost och där någon av oss provade brunost gick färden längs gamla E 6:an till den vackra staden Dröbak  med kort båtförbindelse till Oscarsborg fästning. Den intensiva rekognosering medgav inte överfärd utan blev kontakt per telefon  med chefsguiden på fästningen.

Kryssaren Blücher sänktes den 9 april 1940, vid Askholmen i Dröbaksundet.
Vapen och torpeder som avfyrades från Oscarsborg sänkte fartyget. Foto: Skanna bildarkiv

Nästa anhalt blev minnesstenarna vid Grunnebohed och Vänersborg samt kontakt med lunchstället på hemresedagen som ingår i resans pris.

 

Nöjda och glada med rekresan återvände vi till Halmstad vid 18.00-tiden. Vissa justeringar gjordes av den preliminära planen.
Inbjudan till årets resa medföljer årets kamrattidning som beräknas komma till dig under w807 till w808.

Av Jan Dorf

 

 

Tidningen packas den 12 februari


Flitiga medlemmar packar tidning mm i kuvert. Foto Jan Erik Nordberg

 

Idag packades årets kamratföreningstidning. Vi var tio som packade och det flöt smidigt.
Du har tidningen inom några dagar.

Två nyheter vid årets packning:

1) Vi har nu försökt skicka en tidning per hushåll så även om där finns en ständig medlem och en årsmedlem
kommer en tidning. Vi hoppas det fungerar. Vad tycker Du – ok? Hör även av Er om det inte fungerade.

2) I utskicket finns nu ingen separat plusgiroblankett för inbetalning av medlemsavgift då det är fåtal som
använder detta system. Vad tycker Du – ok?

Vänligen betala in medlemsavgiften snarast. Kontot finns i tidningen sida 53 och nedan.

Glöm inte heller att snarast anmäla er till höstens Norgeresa – se separat infoblad med tidningen.
Text: Bo Westman
bossebus213@hotmail.com

 

 

Medlemskap i Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Vill du bli medlem? Kontakta Håkan Söderberg, haksod11@gmail.com

Medlemsavgiften är endast 100 kr per år. Plusgiro 26 27 24-8, ange namn så att kassören ser vem som har betalat.

Ständiga medlemmar får gärna stödja tidnings- eller kamratfonden, plusgiro 26 27 24-8.

SMKR: Representantskapsmötet 2018 den 10 – 11 april

Motioner inför representantskapsmötet SMKR senast tillhanda! 2018-02-26

 

97 års män den 15 februari


Fikaträff nu på torsdag den 15 februari kl 09.30 på Soldathemmet.

Krister Edvardsson informerar oss om FM övn AURORA 2017.

Kasernerna från flygplan

Kungliga Hallands Regemente  – vykort poststämplat år 1939

  https://sv.wikipedia.org/wiki/Hallands_regemente

 Vi testar livesändning
Om Du inte kan komma till Stadsbiblioteket i Halmstad kan Du istället se
generalmajor Gunnar Karlson i livesändning den 15 februari kl 19.00.

Se föreläsningen livestreamad på

 

facebook.com/bibliotekenihalmstad

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Säkerhetspolitik à la Grönköping

 

av Bo Richard Lundgren

 

Bl a statsministern har invecklat sig i ett resonemang om sannolikheten av ett angrepp på vårt land som inte ger klara besked.
Måhända kunde han använt sig av försvarsberedningens formulering? Men då hade utrikesministern blivit trampad på tårna.
Resultatet är otydlighet i en situation när tydlighet erfordras.

Foto: Drop of Light / Shutterstock.com

 

Den 4 januari 2017 presenterade regeringen en Nationell säkerhetsstrategi. I företalet till denna framhöll statsministern att frågor  om svensk säkerhet brukar samla breda majoriteter i Sveriges riksdag och räknade med att det skulle var möjligt att nå en bred  samling också i arbetet med att förverkliga innehållet i strategin.

 

Fem dagar senare – den 9 januari 2017 – gav regeringen ut anvisningar för den parlamentariskt tillsatta Försvarsberedningen.
Här fick beredningen i uppdrag att analysera viktiga förändringar i den nationella utvecklingen, särskilt i Europa och i Sveriges  närområde. Beredningen skulle också redovisa sin bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och konsekvenserna  för svensk försvars- och säkerhetspolitik.

 

Beredningen arbetade under våren, sommaren och hösten 2017. Arbetet leddes av den allmänt respekterade riksdagsledamoten,  f d talmannen m m Björn von Sydow (S), med ett, som alla vet, gediget förflutet inom området.

 

Den 20 december 2017 presenterade beredningen sin första delrapport Motståndskraft – Inriktning av totalförsvaret och  utformningen av det civila försvaret 2021-2025 (248 sidor). Beredningen var enig om huvuddragen i rapporten, och alla  riksdagspartier står bakom dokumentet.

 

Vid presskonferensen betonade von Sydow att det råder en parlamentarisk samsyn kring de förslag som beredningen lägger fram.
För en utomstående föreföll det klart att man hade lyckats att uppnått den politiska enighet som statsministern efterlyst cirka ett år tidigare.

 

Men så hände något. Den 14 januari 2018 uppträdde statsministern på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Han underkände  den säkerhetspolitiska bedömning som beredningen hade gjort avseende synen på ett väpnat angrepp mot Sverige. Till yttermera  visso fick han stöd av sin utrikesminister, som dessutom uttalade sig nedsättande om den parlamentariskt tillsatta Försvarsberedningen,  som hon kallade ”den där gruppen.”

 

Frågor man nu måste ställa sig är: Hur står det till med regeringens förmåga att hantera frågor som rör rikets säkerhet?
Och vad betyder statsministerns högtidliga tal om politisk enighet? Är det bara tom retorik som ingen behöver ta på allvar?

 

I senaste numret av Grönköpings Veckoblad uttalar sig polisen Paulus U. Bergström om tillståndet i stadens polisväsende.
Han kommer med en tydlig uppmaning till allmänheten: Var laglydig! (Bakgrunden är den att polisväsendet i staden är fullt  upptagen med att omorganisera sig, och då blir det inte så mycket tid över att utreda brott.)

 

Kanske skulle den svenska regeringen kunna rikta en liknande uppmaning till president Putin i Moskva. Var laglydig!
Håll dig till folkrätten och det internationella regelverket! Då kanske Herr Putin lämnar tillbaka den olagligt annekterade halvön Krim  och upphör med sina aggressioner mot Ukraina. En sådan uppmaning skulle ju dessutom ligga helt i linje med utrikesminister  Wallströms tidigare agerande. Hon har ju tagit i på skarpen och talat om för Nordkoreas Kim Jong-Un att han måste avveckla alla  sina kärnvapen.

Låt oss återgå till allvaret. Den som är intresserad av frågor som rör rikets säkerhet har på senare tid fått ett starkt intryck  av att regeringens säkerhetspolitik börjar bli allt mer naiv och grönköpingsmässig. Det borde regeringen försöka ändra på  så fort som möjligt. Ett sätt kan vara att lyssna på Försvarsberedningen.

Bo Richard Lundgren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

9 februari 2018

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN     

Ett osannolikt försvar

av Johan Wiktorin

 

Förvirringen kring angreppsrisker och hot var stor efter årets konferens för Folk och Försvar i Sälen.
Bakgrunden var Försvarsberedningens genomarbetade rapport som lämnades till regeringen precis före jul. Försvarsberedningen  konstaterar i rapporten att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel  eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige. Sverige blir oundvikligen påverkat om en säkerhetspolitisk kris eller  väpnad konflikt uppstår i vårt närområde.

Statsminister Löfvén menade under sitt framträdande att det skett en generell försämring av säkerhetsläget, men att hotbilden  inte förändrats. Dessutom menade han liksom utrikesminister Wallström att regeringens säkerhetspolitiska analys har företräde och att den inte ändrats sedan 2015 och där är formuleringen att ett enskilt militärt angrepp är osannolikt.

Oppositionen vädrade morgonluft och regeringen fick motta stark kritik för sina inbördes icke jämkade budskap. Försvarsminister  Hultqvist fick dagen efter förklara att regeringen hade ett stort förtroende för partikamraten von Sydows sätt att leda beredningen.
ÖB å sin sida framförde sin och Försvarmaktens uppfattning att risken för väpnat angrepp var alltjämt låg.

Det kunde varit slut där, men just Björn von Sydow fortsatte debatten under sin utmärkta presentation av beredningens rapport, när  han reciterade delar ur Tage Danielssons oförglömliga stycke om sannolikhet.

Det inspirerade de tre akademikollegorna Brännström, Hugemark och Mörtberg att i SvD veckan efter Sälen mena att sannolikhetsbegreppet var oanvändbart som planeringsgrund för utformningen av försvaret.

Det var helt obetalbart att höra Björn von Sydow i Sälen om sannolikhet, men kan vi skoja bort begreppet ur försvarsutformningen?

Nej, är mitt korta svar. Den måste behandlas, det är svårt och den kan vara mycket svår att kvantifiera och därmed att bli överens om.
Exemplen som kollegorna räknande upp i sin artikel som Pearl Harbor, berodde ju på att man inte tog in förändringarna utan hemföll  till önsketänkande.

Om vi börjar med att analysera hotet, så består varje hot av intention och kapacitet. Vissa vill även ha med faktorn tillfälle, men jag  avstår här, eftersom det snarare är en produkt av hot och sårbarheter.

I fallet Ryssland är det helt riktigt som framförs i SvD att intentionen kan förändras snabbt. Den lilla politbyrå som styr Ryssland med  president Putin som Primus Inter Pares kan ändra uppfattning relativt fort för omvärlden som i fallet Krim 2014. Vi kan i alla fall säga  att Kreml i närtid har visat sin avsikt att uppnå politiska mål med militära medel (Ukraina, Syrien).

Vi kan också lyssna till varningar från våra underrättelse- och säkerhetstjänster som att Ryssland bedriver psykologiskt krig mot oss, enligt Säpo.

Chefen för Must, Gunnar Karlson, pekade i december 2016 ut Ryssland när det gällde både cyberangrepp och påverkansoperationer.
Vidare bedriver den ryska ledningen ett intensivt upprustningsprogram sedan åtta år tillbaka, där den långsiktiga intentionen kan skönjas.
Trots sanktioner och kontraktion i ekonomin, så håller den politiska viljan uppe ansträngningarna.

Och det har gett resultat. Ryssland klarar av, inte utan problem, att slåss i Ukraina och Syrien parallellt samtidigt som man fortsätter bygga sina kapaciteter. I Östersjön ser vi nya stridsflygplan, nya örlogsfartyg och kvalificerade robotsystem grupperas i exempelvis Kaliningrad.

Med en stormakt som bedriver informationsoperationer mot oss och för fram militära resurser i både Arktis och Östersjöområdet kan jag med bestämdhet säga att hotet mot Sverige har ökat de sista fem åren. Angrepp pågår i ett försök att forma den framtida stridsmiljön,  om tillfälle skulle uppstå.

Våra sårbarheter ska jag inte analysera här, utan nöja med mig att konstatera att de finns i form av militär uthållighet och klara brister i civilt och psykologiskt försvar liksom i försörjningsberedskap. Kontentan är att en motståndares kapaciteter inte behöver vara iögonfallande  stora för att åstadkomma oönskade effekter i vårt samhälle som försvårar väpnat motstånd. Det är detta som vi ska råda bot på till 2025,  enligt Försvarsberedningen.

Mötet mellan hot och sårbarheter konstituerar olika risker. Riskerna analyseras i konsekvenser och just sannolikheter. Eftersom konsekvenserna  av väpnade angrepp är alltifrån stora till extrema är den variabeln lite mer trögrörlig. En generell bedömning som täcker begränsade militära  angrepp på landet skulle vara att konsekvenserna skulle vara minst mycket stora.

Sannolikheten däremot är väldigt flytande. Den kan vara alltifrån nästintill obefintlig till överhängande. Eftersom vi här, liksom i bedömningen  av en kärnkraftskatastrof, har att göra med sällanhändelser, så blir sannolikheten också svårfångad.

Motsättningar kan därför uppstå i de politiska bedömningarna. Därför är det viktigt att försöka komma överens om några grundläggande principer.  En sådan tycks vara att vi kan påverka sannolikheten själva genom en egen försvarsförmåga. Många av de länder som blev angripna de sista  100 åren upplevdes inte av angriparen ha ordning på sitt försvar. Våra nordiska grannländer under andra världskriget är utmärkta exempel på detta.
Det är alltså angriparens värdering av försvararen och sina egna mål som bestämmer sannolikheten för angrepp.

Därför är det viktigt att signalera motstånd i alla riktningar. Till den presumtive angriparen, till den egna befolkningen och till partners. Om inte vi  försvarar oss själva, vem ska då göra det?

Det är därför svårt att komma till någon annan slutsats än ÖB’s: Att risken är låg dvs ungefär att sannolikheten är mycket liten, men konsekvenserna  mycket stora om det sker.

Tröskeleffekt, som mest kommer ur sjö- och flygstridskrafter, är en beståndsdel i att försöka påverka sannolikheten och även konsekvenserna  av angrepp genom att försätta kvalificerade resurser hos motståndaren ur stridbart skick. Precis som ÖB framhöll i Sälen, så kommer vår relativa  operativa förmåga att vika snabbt efter 2020 om inte det sker klara tillskott av resurser.

Att inte hörsamma en sådan begäran skulle alltså med ovanstående resonemang kunna öka sannolikheten långsiktigt för ett angrepp och därmed  risken för väpnade angrepp mot landet. Ur en angripares perspektiv skulle därför en oförmåga att stärka försvaret kunna tolkas som en svag politisk  vilja att försvara landet, vilket i sin tur skulle kunna driva sannolikheten för krig ytterligare högre.

Tröskeleffekt är dock inte den enda komponenten att ta hänsyn till. Försvarsviljan och förmågan att kunna slåss uthålligt är andra beståndsdelar som  påverkar sannolikheten. Risken att bli fast i ett Afghanistan är något som hökarna hos en angripare vill försöka vifta bort i de inbördes diskussionerna.  Därför är det viktigt att vi vidtar sådana förberedelser inom främst markstridskrafterna, så att dessa på ytan blir kända. På samma sätt är det också  avgörande att vi visar att vi är beredda att slåss tills angriparen inte tål mer.

Det är den mest tragiska biten av de senaste decenniernas försvarspolitik och något som jag vet driver oss försvarsbloggare. Få förstår vilka uppoffringar  det skulle krävas att besegra en motståndare, vilket vi till slut skulle göra. Det är därför det är fundamentalt att vara stark från början och kunna stå upp  mot aggressiva hot. Våldet och kriget har sin egen dynamik och destruktiva effekter. Det får helt enkelt inte börja och det får inte slå rot.

Hur många skott var det i den första salvan i Syrien? För snart sju år sedan. De senaste dagarna har israeliskt och ryskt stridsflyg liksom turkisk  helikopter och iransk drönare blivit nedskjutna i syriskt luftrum. Där är vi idag. Ingen fred i sikte.

Samma tankeexperiment kan även parentetiskt göras för den inre säkerheten. Hur litet var gängvåldet i Honduras från början och var är det idag?

Det är därför fundamentalt att kunna göra fullständiga riskanalyser, där hot, sårbarheter och risker vägs samman, med sannolikheten som en av de  bärande delarna. Denna ska sedan läggas på den grundläggande förmågan att upprätthålla vårt folkrättsliga uppdrag att skydda vår territoriella  integritet.

Se mitt tal i Sälen 2015.

Om vi inte gör det, så kommer det bli öB som blir sittande med risken och så kan vi inte ha det av flera skäl. Det innebär politiken inte vill ta ansvar  och därmed att omprioritera resurser. Det innebär också att det blir Försvarsmakten som tolkar sannolikheten, vilket torde öka klyftan mellan myndigheterna  och den politiska nivån, till gagn för ingen annan än en angripare.

Särskilt viktigt är det att ta fasta på beredningens budskap att vi oundvikligen skulle dras in i en väpnad konflikt i närområdet. Problemet är att närområdet  står i omedelbar kontakt med Mellanöstern och Svarta havet genom allianser. Om saker börjar skena där kan vi ha en konflikt här inom ett dygn.

Därför vill jag 2018 se lite politiskt ansvar, där man intellektuellt kan diskutera dessa fenomen i allmänna ordalag med väljarna. Mitt kompetensbidrag till  debatten blir att hotet mot Sverige har ökat kraftigt de senaste fem åren, att vi har en informationskonfrontation med Ryssland och att sannolikheten,
och därmed risken, för väpnande angrepp kommer att öka om vi inte strax tar beslut om förstärkningar om en ordentlig uppbyggnad av totalförsvaret.
Omvärldens politiska viljor har aldrig anpassat sig till svenska beslutsprocesser. Det är inte sannolikt, det är sant.

Johan Wiktorin, Avd I
februari 11, 2018

 

 

——————————————————————
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

information från I16 o ch IB16 kamratförening

Årsmöte 2018

Hallands regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening kallar sina medlemmar till årsmöte.

Fredagen den 20 april kl 1800 i aulan på Regementsområdet Lv 6.
Mer detaljerad information kommer att delges efterhand.

Kamratföreningens tidning – snart klar för tryck

Årets omslagsfoto är från besöket på fästningen Sveaborg i Finland den 31 augusti 2017.
Sista (?) redaktionsmötet blir den 16 januari. Glädjande besked är att vi har fler artiklar
än antalet beslutade sidor (56 st) – vi sparar dessa artiklar till nästa års tidning.

Tidningsredaktionen (Bo Westman, Lars Ahlberg, Jan Erik Nordberg och Lars Björk)
hoppas att Du skall bli nöjd med vår tidning, som innehåller lite av varje – från historiska
händelser och foto, till vår verksamhet idag.

Ett stort tack till alla artikelförfattare och fotografer som gjort denna tidning möjlig.

Packning av tidningen, infoblad om resan till Norge och infoblad årsmötet, sker
på Soldathemmet den 12 februari. Förhoppningsvis har Du tidningen i Din postlåda
några dagar senare.

Om Du har möjlighet att hjälpa till med packningen av tidningen den 12 februari kl 09.00-12.00
på Soldathemmet invid Lv 6, så kontakta Bo Westman e-post bossebus213@hotmail.com

97 års män träffas den 18 januari
Påminner om fikaträff nu på torsdag 01-18 kl 09.30 på Soldathemmet.
Krister Edvardsson informerar oss om Försvarsmaktsövningen AURORA.

Rikskonferensen 14-16 januari på
Högfjällshotellet i Sälen


Foto: Ulf Palm

Varje år genomför Folk och Försvar Rikskonferensen – Sveriges viktigaste forum för diskussioner om säkerhetspolitik, försvar och samhällets krisberedskap.
2018 genomförs Rikskonferensen 14-16 januari på Högfjällshotellet i Sälen.
Rikskonferensen samlar ca 350 deltagare och 50-60 talare under tre dagar för kunskapsspridning, samtal och debatt.  I fokus står världens säkerhet, Sveriges försvar, människors trygghet och samhällets krisberedskap.
Konferensen uppmanar till möten mellan politiker, aktiva inom organisationer i civilsamhället – inte minst ungdoms- organisationer – samt representanter för fackliga organisationer, näringsliv och myndigheter. Därtill finns en storoch växande medienärvaro.
Hela Rikskonferensen webbsänds och kan ses live och i efterhand här på vår hemsida.
Den officiella hashtagen för Folk och Försvars Rikskonferens är #fofrk

Här finns programmet för Rikskonferensen – Obs! Programmet uppdateras kontinuerligt.
Följ konferensen direkt och i efterhand

Rikskonferensen 2018 söndag 12:30-13:05

(12:30) Välkomstord
Göran Arrius, ordförande Folk och Försvar
Maud Holma von Heijne, generalsekreterare Folk och Försvar

(12:35) Sveriges säkerhet i en ny värld
Stefan Löfven, statsminister

(13:35) Säkerhetspolitik i norra Europa – Natos syn
Jens Stoltenberg, generalsekreterare North Atlantic Treaty Organization

TV 4 Play sänder också direkt från Sälen

Se TV4 inslaget här

Lyssna på ÖB här

Djupt oroväckande signaler*

BBC News Channel – HARDtalk, General Sir Richard Barrons, Commander
UK Joint Forces Command 2013-16
Sir Richard Barrons (tidigare chef för UK Joint Forces Command) har beskrivit det militära förfallet i sitt eget land och mer generellt i väst med berömvärd tydlighet; Shirreffs i sin bok 2017 War With Russia och Barrons i Financial Times i september 2016 och i en förträfflig intervju i BBC HARDtalk i början av januari 2017.
https://www.youtube.com/watch?v=uoWviJ5pFVI


Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Ryssland inför valåret 2018

Av Jan Leijonhielm

Det står nu klart att den ryska valkommissionen godkänt Vladimir Putins framställan om att få kandidera till presidentvalet i april, något som inte kom direkt oväntat. Samtidigt beslutade kommissionen att vägra Alexander Navalny denna rätt, på grund av att han har två vilande domar över sig på tillsammans 10 år, också detta väntat. Navalnys svar har blivit en uppmaning till bojkott av valet och till massdemonstrationer, något som i sin tur nu undersöks av åklagare om detta är lagstridigt.

Putin kommer naturligtvis att vinna stort, övriga godkända kandidater – de gamla vanliga Zjuganov från kommunisterna och Zjirinovskij från liberaldemokraterna kommer inte ha någon chans. Inte heller Xenia Sobtjak, Putins guddotter, lär samla några större skaror. Putins popularitet ligger stabilt över 80 procent, även om hans parti Förenade Ryssland inte kommer över 50 procent i opinionsundersökningar. Partiet lyckades i realiteten inte få mer än 27-30 procent av de val-berättigades röster i senaste valet. Putins största oro är att deltagandet riskerar att bli lågt; politisk apati och Navalnys uppmaning kan leda till generande låga nivåer, som dock sannolikt kan justeras uppåt genom kreativt rösträknande.
De senaste sju ryska valen har av OSSE förklarats vara fria, men inte rättvisa och oppositionen har på ett övertygande sätt visat att massivt valfusk förekommit.

Putins främste politiske motståndare partiledaren Aleksej Navalny grips den 25 mars 2017 (AFP PHOTO / VASILY MAXIMOV)
(Foto inlagt av Lars Björk)
Att följa Navalnys uppmaning till demonstrationer är dock inte ofarligt, vilket historien visar. Den senaste metoden för att avskräcka befolkningen från att delta i demonstrationer beskrevs sålunda av representanter för den ryska oppositionen, som nyligen besökte Stockholm: Polisen griper så många de har utrymme för, identifierar dem, varpå de släpps med hotet att nästa gång väntar fängelse och mycket höga böter. Därtill kan inräknas problem i karriären om man arbetar inom statlig eller regional förvaltning eller med platsen på universitetet, för att inte tala om att politiken blir en återvänds-gränd – inga offentliga uppdrag blir tillgängliga. Ett ganska effektivt sätt att dämpa demonstrationslusten, men också
nödvändigt ur maktens synvinkel – de senaste demonstrationerna var överraskande och obehagligt stora och dessutom deltog ungdomar i en tidigare inte skådad omfattning.

Putin har förberett sin kandidatur under 2017 på flera sätt, bl a genom att byta ut 20 guvernörer under året och ersätta dem med pålitligare personer. Samma process kan vi se inom presidentadministrationen och Putins närmaste krets, där tidigare kolleger och vänner successivt byts ut mot yngre och lydigare byråkrater. En tilltagande politisk inre turbulens har också börjat göra sig märkbar, efter ett relativt lugn sedan 2013, då ministrar och följeslagare fick byta plats eller flyttades från maktens närhet. Den tidigare ekonomiministern Uljukajev dömdes i en öppen rättegång nu i december till åtta års fängelse på grund av påstått mutbrott, uppenbarligen genom en fälla arrangerad av Igor Setjin. Setjin är chef för Rosneft och en av Putins mer hårdföra akolyter inom den närmsta kretsen. Han förespråkar ökad statlig makt över bl a energisektorn och är en av de mest inflytelserika rådgivarna. Domen, som var oväntat sträng tyder på att
förespråkarna för en hårdare politik f n ökar sitt inflytande.

Den ryska ekonomin går, givet omständigheter som sanktioner och relativt låga oljepriser, någorlunda bra, bl ökar exporten av livsmedel kraftigt. Ett stort problem utgörs dock av det ökande antalet fattiga. Putin medgav själv under årets sista regerings- sammanträde att ca 20 miljoner ryssar lever under fattigdomsgränsen och att man inte lyckats bromsa utvecklingen.
Många pensionärer ingår i denna grupp och risken finns att de börjar känna för att proteströsta.

Låga oljepriser och sanktioner bidrar till ökande fattigdom. Der har lett till att allt fler dras till illegala loppmarknader i till exempel Moskva Bild: EPA/SERGEI ILNITSKY (Foto inlagt av Lars Björk)

Putins popularitet bygger i högre grad på de utrikespolitiska framgångarna. Hans senaste turné i Mellanöstern belyste dessa på ett tydligt sätt: Bassar al Assad sitter i orubbat bo, och Ryssland drar hem trupp, men kommer inte att lämna de militära bastionerna. Relationerna med Egypten och Iran förbättras och Erdoğan och Putin blir alltmer överens om hur bra det är med auktoritära metoder. Moskva utnyttjar således det amerikanska tillbakadragandet på ett effektivt sätt. Man spelar rollen som fredsmäklare, men behåller samtidigt sitt militära fotfäste i regionen. Att EUs och USAs sanktioner inte hävts, att Navalny
har fått rätt i Europadomstolen eller att Ryssland utesluts från vinter-OS i Seoul bekräftar bara statens propagandabild av en fientlig omvärld som av politiska (och orättfärdiga) skäl angriper Ryssland. Ironiskt nog finns det faktiskt skäl för delar av denna bild – många ryssar är övertygade om att domstolar utgör maktens redskap, någon annan funktion har de inte haft i Ryssland under det senaste decenniet.

Det kommande året innebär således några säkra händelser, som valet av Putin, men också en ”traditionell” osäkerhet.

Vi vet t ex inte om kriget i Ukraina kommer att trappas upp inför valet för att ge extra stöd till Putin. F n ökar tillförseln av tunga vapen på båda sidor, USAs löfte om sådana har i ryska media framställts som närmast en krigsförklaring. Man undviker därvid att nämna att ryska tunga vapen förts in under lång tid, bl a den BUK-missil som sköt ned det holländska passagerarplanet MH 17, och även pansarvapen, artilleri och modernt luftvärn. Moskva gör inte längre någon hemlighet av att man kommer att förse separatisterna med dessa vapen, de kommer inte att behöva ge upp av brist på denna teknologi, som det uttryckts från officiellt håll.
En korridor ned till det annekterade Krim skulle nog se väldigt bra ut i valkampanjen. Fortsatta cyberangrepp och desinformations-kampanjer mot omvärlden, bl a Sverige torde fortsätta.

I sammanhanget kan noteras att Sverige allt oftare framställs som lierat med dolska amerikanska anslag mot Ryssland. Nyligen påstod t ex SVR-chefen Sergej Narysjkin att Sverige samarbetade med bl a amerikanska CIA, de baltiska staterna och Polen i ett pågående hybridkrig mot Ryssland.

Vad som dock förefaller säkert är att Putin fortsätter leda landet mot en blandning av totalitärt och auktoritärt samhälle, till många ryssars olycka och omvärldens oro.

Jan Leijonhielm är f d byråchef och ledamot av KkrVA
2 januari 2018

Gudrun Persson, Rysslandsforskare på Totalförsvarets forskningsinstitut.

1. Hur aktivt deltar Ryssland i kriget i Ukraina?
– Ryssland förnekar inte att man stödjer separatisterna i Donetsk och Luhansk. Putin har själv sagt att Ryssland är där och bistår, också militärt. Men man förnekar att man har reguljära trupper där, eftersom det strider mot folkrätten. Den officiella beskrivningen är att de ryska soldater som deltar i kriget i Ukraina är där på semester.

2. Men Ryssland nekar – hur vet man då att de deltar i kriget?
– Det syns. De går in över gränsen från Ryssland. Man har bland annat sett hur Ryssland för in stridsvagnar och personal i Ukraina.
– Ukrainska styrkor har också gripit folk på ukrainskt territorium: rysk luftlandsättningstrupp, specialförband, GRU (den ryska militära underrättelsetjänsten) och den typen.

3. En majoritet av Krims invånare är rysktalande, många Krim-bor vill att halvön tillhör Ryssland.
Vad är då problemet med Rysslands övertagande?
– Problemet är att Ryssland har skickat in militära styrkor, och befolkningen har röstat under pistolhot om att bryta sig loss från Ukraina.
Det är inte fria och rättvisa val.
– När Sovjetunionen var på väg att upplösas hösten 1991 höll Ukraina en folkomröstning om självständighet. En majoritet röstade för.
Även på Krim var en majoritet för ukrainsk självständighet.

4. Men om opinionen har svängt nu och det finns ett stöd för att Krim ska vara ryskt?
– Alldeles oavsett: även om befolkningen på Krim ville tillhöra Ryssland hade man kunnat inleda förhandlingar, då hade det möjligen kunnat lösas fredligt. Problemet är att Ryssland inte väntat på det utan gått in med vapen och norpat en del av Ukraina.

5. Ett annat vanligt argument är att övertagandet av Krim är tämligen okontroversiellt eftersom halvön tillhörde Ryssland till 1954, då den gavs till Ukraina. Vad säger du om det?
– Krim har erkänts av Ryssland som ukrainskt territorium. Ryska federationen och Ukraina hade bilaterala avtal där Ryssland erkände den ukrainska överhögheten och suveräniteten över sitt territorium, inklusive Krim. Ryssland har också förbundit sig att respektera territoriet inklusive Krim i internationella avtal. Det bryter Ryssland mot nu. Om Krim hade varit så känsligt hade Ryssland inte behövt underteckna avtalen.
Källa: Aftonbladet 20 feb 2017
——————————————————————-
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Ny hemsida

Vi håller på att byta hemsida så det kommer ta ett tag innan all är klart

Med vänlig hälsning

Peter

sista inlägget från 2017

Kamratresa till Norge år 2018


Fästningen Fredriksten

Välkommen på en historisk resa till vårt broderland Norge.
Preliminär datum den 30 augusti – 2 september 2018.
Mer information om resmål och pris kommer med nästa års Medlemsblad nr 71.

Tidningen (Medlemsblad nr 71) i Din postlåda vecka 7-8


Tidningsredaktionen på Soldathemmet den 20 december. Fr vänster Lars Björk, Bo Westman, Jan-Erik Nordberg & Lars Ahlberg

I stort sett alla artiklar har kommit till redaktionen.  Sjunde (!) korrekturen av tidningen granskas.
Tidningen packas måndag 12/2 kl 0900.

Meddelande från SMKR

SMKR kansli på Teatergatan 3 stänger från 12 december för julen.
Vi öppnar igen tisdagen den 9 januari 2018.
Ni når oss under den tiden på telefon och mail enligt nedan.
Tel: 08-611 85 40
E-post: smkr@telia.com
God Jul & Gott Nytt År

Foto från Nordiska Militära kamratföreningsmötet

Nordiska Militära kamratföreningsmötet 14-18 juni 2017. Nationsvis marsch genom Halmstad. Foto: Jan-Erik Nordberg
http://galleri.smkr.org/#!album-10  (Dag 1-4)
http://galleri.smkr.org/#!album-11 (Dag 1)
http://galleri.smkr.org/#!album-12 (Dag 2)
http://galleri.smkr.org/#!album-13 (Dag 3)
http://galleri.smkr.org/#!album-14 (Dag 4)

Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening
Medlemskap 2018

Påminner om medlemsavgiften för år 2018 som är 100 kr per år. Plusgiro 26 27 24-8 ange namn så
kassören vet vem som betalat.
Vill Du bli medlem – kontakta Håkan Söderberg haksod11@gmail.com

Nytt nummer av Tjugofyra7 – nr 36

I nya numret kan bland annat läsas att fler vill bli frivilliga efter den återupptagna totalförsvarsplaneringen.
Att MSB planerar utbildning av deltidsbrandmän på åtta orter från nästa år och att nya förstärkningsresurser
utvecklas. Vidare fyra sidor från Mötesplats samhällssäkerhet plus mycket mer.
Läs tidningen här

Mikael Odenberg: Fredspris som hotar säkerheten

Avtalet kan som politisk viljeyttring säkert påverka den allmänna opinionen. Problemet är bara att detta endast fungerar gentemot öppna demokratiska stater där det går att bedriva en fri opinionsbildning.
Däremot är det helt verkningslöst gentemot länder som Ryssland, Kina och Nordkorea.
Läs artikeln här

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Svensk och finskt militärt samarbete – möjligheter och begränsningar

Av Karlis Neretnieks

Finska F 18 Hornet på flygbasen i Hagshult under övning Aurora 17. Foto: Jerry Lindbergh, Försvarsmakten.
Idag sker det ett omfattande samarbete mellan de svenska och finska försvarsmakterna:
En gemensam marin styrka för sjöövervakning och internationella krishanteringsoperationer är under
uppbyggnad,
Båda ländernas flygstridskrafter övar rutinmässigt tillsamman inom ramen för ”Cross Border Training”,
Man använder varandras övningsanläggningar, Möjligheterna till gemensamma materielinköp studeras,
m m.

Från politiskt håll i båda länderna sägs också tydligt att samarbetat ska utvecklas ytterligare, bland annat ska ländernas operativa planering samordnas även för situationer bortom fredstid.
Allt detta är mycket positivt. Bland annat innebär det:
Att det går att genomföra större övningar där fler funktioner kan övas samtidigt,
Att viss materielanskaffning eventuellt kan bli billigare,
Att förmågan till att strida tillsamman ökar.
Men kanske viktigast av allt är att osäkerheterna för en angripare ökar. Tröskeln för eventuella ryska äventyrligheter blir högre genom att en ny okänd faktor tillförs ekvationen: kommer han att behöva möta båda ländernas stridskrafter vid ett angrepp eller inte?

Men det är just den frågan som också visar på begränsningarna i det svensk-finska samarbetet, eller snarare sätter gränsen för hur långt det kan drivas. Vi vet själva inte heller hur vi kommer att agera om grannlandet angrips. Är båda länderna beredda att gå i krig av samma orsaker? Är Finland berett att gå i krig med Ryssland för att hjälpa Sverige att försvara Gotland kopplat till en kris i Östersjön? Är Sverige berett att gå i krig med Ryssland för att hjälpa Finland att försvara finska Lappland kopplat till att Ryssland önskar att utvidga försvarszonen kring sina baser på Kolahalvön?

Så länge den frågan inte kan besvaras med ett entydigt ja, kommer det att finnas klara begränsningar när det gäller att samordna operativ planering. Det går inte bygga planer där man inte vet om den som ska skydda den högra flanken dyker upp eller inte.

Finns det sådana osäkerheter måste en plan sannolikt se radikalt annorlunda ut, kanske med helt annorlunda inriktning hur ens egna stridskrafter ska användas och vilka mål man ställer upp för striden.
Knutet till samma problem – kommer länderna gå i krig av samma orsaker – går det inte heller att optimera ländernas försvarsmakter för största gemensamma effekt, t ex genom att göra en arbetsfördelning där Sverige främst ansvarar för luftförsvar och Finland för markstridsförmåga.

Det enda sättet att lösa dessa dilemman vore att länderna ingår en i alla avseenden bindande militärallians. Vilket jag tvivlar på att något av länderna är berett till.

Det av flera skäl.

Även om hotbilderna är likartade så finns det nyanser som kan leda till olika slutsatser. För svensk del är det utomordentligt osannolikt att landet skulle kunna hålla sig utanför en konflikt som berör Baltikum och där Nato ingriper till de baltiska ländernas försvar. Det är en fråga om geografi.

För finsk del är det inte fullt lika uppenbart. Även om risken är stor att Finland också skulle dras med i en sådan konflikt så är det inte lika självklart som i det svenska fallet. Med en portion tur och en trovärdig egen avskräckningsförmåga kan det finnas en chans att hålla sig utanför en sådan konflikt – kanske inte stor, men dock.

Att då förpliktiga sig att gå i krig för Sveriges skull som med största säkerhet skulle bli indraget och dessutom är ett attraktivt mål för Ryssland både på grund av sin geografiska belägenhet och sina begränsade möjligheter att försvara sitt territorium kanske inte är så lockande.

Förutom militära överväganden så tror jag att ländernas historiska erfarenheter också kan påverka viljan att binda sig alltför hårt.

I fallet Sverige, trots att möjligheterna till att bedriva neutralitetspolitik tog slut i och med EU-inträdet 1994, finns det en historiebild som påverkar många svenska politiker och även allmänheten ”vi lyckades ju hålla oss utanför både det första och andra världskriget genom att efterhand anpassa vår politik till händelseutvecklingen – det kanske går även nästa gång”. Om man lever i en sådan, i mina ögon orealistisk, föreställningsvärld kan det nog ta emot att förpliktiga sig till att gå i krig även om ett grannland skulle bli angripet.

Jag tror att även finskt tänkande i ganska stor utsträckning präglas av landets historia. Finland har utkämpat fyra krig de senaste hundra åren där erfarenheterna skulle kunna sammanfattas som:
Små länders egna ställningstaganden spelar liten roll när stormaktsintressen kolliderar,
Det finns inga garantier för att man får hjälp hur mycket än omvärlden sympatiserar med dig,

En egen stark försvarsmakt ger dig viss handlingsfrihet att manövrera även i en stormaktskonflikt.
Paradoxalt nog, trots totalt olika erfarenheter så blir den finska slutsatsen när det gäller bindande allianser tämligen lik den svenska: se till att du bibehåller ett visst mått av egen handlingsfrihet. I Finland ser man dock en stark egen försvarsförmåga som en avgörande komponent när det gäller att skapa handlingsfrihet – det både före och under ett eventuellt krig. Det i avsevärt större utsträckning än i Sverige.

Även om det finns uppenbara begränsningar i hur långt ett svensk-finskt samarbete sannolikt kan drivas anser jag att det som sker är mycket bra och bör utvecklas så långt det överhuvudtaget är möjligt. Det stärker båda ländernas försvarsmakter och ökar osäkerheten i ryska kalkyler – dock låt oss inte tro att det löser ländernas säkerhetspolitiska problem. Jag har här inte berört betydelsen av den transatlantiska länken och Nato och hur det påverkar båda ländernas säkerhet.

Jag konstaterar bara att såväl Sverige som Finland vidtar långtgående åtgärder för att stärka sina förbindelser med både Nato och USA.

Karlis Neretnieks är generalmajor och ledamot av KKrVA.
11 december, 2017

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Köpet av Patriot – några tankar

on 7 december, 2017
av Lars Wedin

Ska Sverige köpa Patriot? Det är en fråga med många aspekter. Foto: Astrid Amtén Skage, Försvarsmakten.

Något överraskande har Sverige beslutat att köpa ett stort, kvalificerat luftvärnssystem. Det är naturligtvis bra eftersom Sverige saknat ett system för bekämpning av ballistiska robotar och kryssningsdito.
Det finns, har jag förstått, de som hävdar att köpet skulle uppfattas som provocerande av Ryssland. Men en liten stat med en av Europas lägsta försvarsbudgetar kan naturligtvis inte provocera en stormakt. Det är säkert så att Ryssland inte gillar köpet – det minskar den ryska handlingsfriheten gentemot oss. Ryssland uppfattar säkert också att Sverige härmed ännu tydligare blivit en de facto allierad till USA. Men i detta avseende är köpet inte något kvalitativt nytt; Sverige har sedan länge haft ett nära samarbete
med USA.

Däremot väcker affären viktiga frågor om hur anskaffningen gått till. Är det klokt att så binda sig vid det Trumpstyrda USA?

Vad får vi för pengarna egentligen? Enligt Dagens Industri (28 november) är det franska systemet 2–4 miljarder billigare. Det franska SAMP/T är dessutom modernare och har sannolikt stor utvecklingspotential; en utveckling där svenska företag skulle kunnat delta.

Vilka blir konsekvenserna för resten av försvaret? Sverige måste i närtid förnya och förstärka sin ytstridsflotta som är på väg att bli gammal och redan är för liten. Förstärkningen måste omfatta både fartyg och personal. Luftvärnsrobot måste också snarast tillföras till Visbykorvetterna. Det franska systemet kan, enligt uppgift, integreras på svenska örlogsfartyg.

I vilket fall bör dessa nya fartyg förses med luftspaningsanläggningar som kan stödja det valda luftvärnsrobotsystemet.

Detta torde ha sin viktigaste roll i en kris och i samband med ett krigsutbrott. Fartygen kan här spela en viktig roll som rörliga spaningsplattformar. Robotarnas insatsområden måste sannolikt prioriteras: huvudstaden, Blekingekusten, Göteborg och Gotland är de viktigaste områdena. Dessa ligger, helt naturligt, nära kusten. Med fartygsbasering skulle Sverige få ett mycket rörligare system än ett lastbilsdraget sådant!
Om beslutet att köpa Patriot ligger fast måste ett annat system anskaffas till våra fartyg – antagligen just SAMP (Aster-familjen).

Det vore naturligtvis utmärkt om vårt Patriot-system kunde integreras i Natos luftförsvarssystem. Utan att kunna de tekniska detaljerna så torde nyttan med systemet vara beroende av förvarning, vilket kräver en sådan anslutning. Hur detta skall vara möjligt utan att Sverige går med i Nato förstår jag inte men försvarsministern har säkert ett svar. Dessa kommentarer leder över till den säkerhetspolitiska dimensionen. Sverige blir nu (ännu mer) beroende av stormakten USA, som leds av en milt sagt erratisk president. Det skall bli intressant att se vilket politiskt pris Sverige kommer att få betala.

Sveriges neutralitetspolitik har för länge sedan – gudskelov – gått hädan. Men vi blir inte medlemmar av Nato där Sverige skulle vara en av principiellt jämbördiga stater i ett mellanstatligt samarbete. I stället väljer vi att göra oss beroende av USA.

Ett annat problem med valet av Patriot är att vi väljer amerikanskt i stället för europeiskt. Med ett europeiskt system – SAMP/T – skulle vi ha kunnat delta på en någorlunda jämställd fot. Med Patriot får vi ta det vi får och vi kan räkna med att det kommer att finnas hemliga delar som gör att USA har någon kontroll över vårt utnyttjande av systemet. Vi är då framme vid det europeiska problemet. Vissa debattörer ställer ett europaförsvar i motsats till Nato. Det problemet fanns förvisso i början av 2000-talet; ta Madame Albrights tre D som exempel: no discrimination (av alliansens medlemmar),no decoupling (av den transatlantiska länken) och no (unnecessary) duplication (av resurser och strukturer). Idag är nästan
alla EU-medlemmar med i Nato och vice versa. Ingen seriös debattör förespråkar att EU skulle ersätta Nato.
Nato är den militära alliansen med stort A. Men ett europeiskt försvarssamarbete bör utgöra ett viktigt komplement.

För det första är det lätt att tänka sig situationer där USA inte kan eller vill komma européerna till hjälp. I början av november hade USA tre hangarfartygsgrupper i området kring Nordkorea, vilket visar den vikt USA, med all rätt, lägger vid utvecklingen i Ostasien. USA har globala säkerhetsintressen vilket EU inte har.
För det andra är det osäkert hur mycket man kan lita på ett USA lett av Trump – och för närvarande finns ingenting som talar för att han skulle försvinna i närtid.

För det tredje behöver Europa en försvarsindustri värd namnet, annars hamnar vi européer helt i händerna på vad USA vill sälja till oss och under vilka förutsättningar. Detta handlar givetvis också om europeisk industriell kompetens och arbetstillfällen.

För det fjärde har EU något som Nato inte har nämligen pengar. Genom EU skulle medlemsstaterna kunna samordna materielinköp så att vi får så mycket ”pang för pengarna” som möjligt. EU skulle också kunna ha en gemensam försvarsbudget för anskaffning av materiel som, i varje fall de små, staterna inte kan skaffa själva: satelliter, tankningsflygplan, flygande och flytande lednings-plattformar med mera. Sådana initiativ står inte i motsats till Nato – tvärtom.

För det femte – med vad skall vi bidra till i den europeiska fonden för utveckling av försvaret (European Defence Fund)? Köpet av Patriot går ju i rakt motsatt riktning mot den av medlemsstaterna beslutade förstärkningen av försvarssamarbetet.

Ett samarbete som också den svenska regeringen säger sig stödja.

Sammanfattningsvis. EU behöver ha möjlighet att fatta och genomföra autonoma beslut. En rationell europeisk gemensam försvarssatsning vore ett stöd för Nato; inte en konkurrent. Det är obegripligt att Sverige motsätter sig en sådan utveckling syftande till gemensam säkerhet och i stället väljer att hänga upp sin säkerhet på USA.

Å andra sidan – har Patriot-affären klarat alla amerikanska hinder? Vad kommer Trump att säga? Sverige är ju just en sådan försvarspolitisk fripassagerare som han fördömt.
Slutligen; om inte Sverige skrinlägger planerna på att ratificera kärnvapenförbudet så lär vi inte kunna köpa Patriot och sannolikt inte heller SAMP/T.

Lars Wedin är kommendör, Directeur des études, Institut Français d’Analyse Stratégique och ledamot av KKrVA.
7 december, 2017

 

Östersjön i centrum – säkerhet och miljö
Konferens ombord på Viking Cinderella 16-17 april 2018

Hoten mot Östersjöområdet såväl militärt som beträffande miljön har ökat väsentligt under det senaste årtiondet. Den positiva utveckling vi såg efter Sovjetunionens fall är nu förbytt i ökad spänning och därtill kommer tilltagande hot mot miljön. Konferensen är upplagd med föreläsningar och diskussioner och ger också goda möjligheter till informella samtal med föreläsare och inbördes. Ansvarig för föreläsningsprogrammet är Einar Lyth, överste 1 gr och militärhistoriker och Manne Wängborg, fd ambassadör och de biträds av Karlis Neretnieks, generalmajor och fd chef för Försvarshögskolan och av Johan Kuylenstierna, vd Stockholm Environment Institute.

Konferensen äger rum under 24 timmar ombord på Viking-line m/s Cinderella under resa t o r Stockholm – Mariehamn 16 -17 april 2018 med start resp återkomst kl 1600. Vi har fartyget helt för oss själva, inga andra resenärer. Kvalificerade föreläsare, bl a Björn von Sydow, Mikael Odenberg och från NATO bitr generalsekreteraren Rose Gottemoeller, från Kaliningrad f d guvernören amiral Vladimir Jegorov och från Moskva Dmitri Trenin Carnegie Institute. Från Polen kommer dess Sverigeambassadör Wieslaw Tarka och från Finland Pauli Järvänpää , vidare företrädare för de baltiska staterna. Kärnvapnens återkomst belyses av John Rydqvist. Erfarenheter från övningarna Aurora och Zapad redovisas.

På miljösidan deltar bl a Johan Kuylenstierna (se ovan), Anders Alm WWF, Sofia Brockmark Hav och Vatten,
Tina Elfwing och Gustaf Almqvist från Sthlm Universitets Östersjöcentrum, Monika Stankiewicz från Helcom Helsingfors, Mikhail Durkin Ryssland samt flera föreläsare och debattörer från Finland, Baltikum och Kaliningrad. Gotlands, Ålands och Bornholms speciella situationer belyses.

Totalt är det idag cirka 26 kvalificerade föreläsare bokade och ytterligare några tillkommer.
Mässingssextett underhåller under samlingarna och dämpad musik i sällskapsutrymmena möjliggör informella samtal och diskussioner med föreläsare och medresenärer. Middagen serveras under solenna former (kavaj) Kostnad 2370 kr i ekonomihytt inkl bordserverad middag med drycker, bufféfrukost, buffélunch med drycker,kaffe och frukt i anslutning till föreläsningarna, pm över föreläsningarna.
Tillval: Uppgradering av hytter, bilparkering ombord 150 kr, buss tor hemorten 157 kr.
Anmälan snarast (begränsat deltagar-antal), boka på www.vikingline.se/baltic eller tel 08 452 4000

”Amerika först” och rysskritik i Trumps doktrin

Under måndagskvällen presenterade USA:s president Donald Trump sin första säkerhetsstrategi med riktlinjer för USA:s diplomati och militära intressen det kommande året. Trump lyfte fram sitt kampanjlöfte ”Amerika först” och kritiserade sina företrädare för att ha misslyckats med att stärka landet.

– Våra ledare har varit engagerade i nationsbygge utomlands samtidigt som de inte lyckats bygga upp och
stärka vår nation, sa Trump och tillade att ekonomin skulle växa sig ännu starkare under hans presidentperiod.

Nyhetsbyrån AP skriver att Trumps strategi fokuserade på konkurrensen länder emellan. Varningarna för
klimatförändring från Obama-eran var strukna. Istället låg fokus på att försvara USA:s självständighet oavsett om det innebär att man bryter överenskommelser som har dominerat utrikespolitiken sedan kalla kriget.

Precis som väntat riktade Trump kritik mot Ryssland och Kina. I ovanligt hårda ordalag nämns de båda länderna som revisionist-stater som motarbetar USA:s intressen och värderingar.
http://omni.se
2017-12-18
——————————————————————
God Jul & Gott Nytt År
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Ej färdigt än

En trevlig jullunch den 2 december

En glad och trevlig jullunch i Kamratföreningens regi den 2 december. Först julglöggsmingel på kanslihusets fjärde våning med överraskande många långväga kamrater, det blev hjärtliga hälsningar och mycket minnen. Därefter sedvanlig jullunch med hög stämning och snapsvisor av alla de slag, liksom limericks.
Ordförande i Flottans män tackade för maten och önskade god jul samt ett fredligt år 2018 – och som avslutning på talet sjöng vi unisont Sveriges nationalsång. Vår ordförande Johan Rydén tackade sedvanligt personalen för ett gott arbete med årets jullunch och present utdelades till var och en. Jullunchen avslutades med lotteriet med många glada nya vinnare. Många stannade kvar och fortsatte samkvämet
på mässen.

Kamratföreningens tidning
Slutskedet av arbetet med kamratföreningens tidning pågår. Tack till alla skribenter för Era artiklar – ty utan Er hjälp hade tidningen blivit tunn. Tidningen beräknas nå Dig i slutet av vecka 807.

Medlemskap 2018

Påminner om medlemsavgiften för år 2018 som är 100 kr per år. Plusgiro 26 27 24-8 ange namn så
kassören vet vem som betalat.
Vill Du bli medlem – kontakta Håkan Söderberg haksod11@gmail.com

JULFEST PÅ SOLDATHEMMET DEN 6/12 KL 18.00
Gratis entré. Välkommen till Soldathemmet invid Lv 6 i Halmstad.

 

Swedish Combat Camera
44 filmer från år 2009 – 2017

Pandakram – Kinas diskreta hot framstår som allt mindre diskret
av Ingolf Kiesow

Kinas president Xi Jingping håller på tillskansa sig suverän makt. Foto: Kaliva/Shutterstock
”US’ anti-China report deserves retaliation”. Så lyder rubriken till ledarartikeln 2017-11-17 i den kinesiska partitidningen “Global Times. Artikeln handlar om långtgående förslag i den årliga rapporten till den amerikanska kongressen från ”kommissionen för granskning av amerikansk-kinesiska ekonomiska och säkerhetsförhållanden”. Dessa båda dokument illustrerar tillsammans de stämningar som skapar en växande risk för ett handelskrig mellan Kina och ”Väst”. Partikongress med vilja att förändra
När världens folkrikaste land ändrar sin inställning till omvärlden påverkas alla länder, även Sverige.
Av de dokument som presenterades i samband med den 19:e nationalkongressen med Kinas kommunistiska parti framgår bl a att Xi Jingping ensam får makt över alla delar av partiet – och därmed landet – på ett sätt som inte beviljats någon annan ledare sedan Mao Tsetungs dagar,
att Xi Jingping fortsätter att vara landets ledare och att hans teser om hur Kina skall styras upphöjs till en del av partiets konstitution. Därmed ges de samma vikt som Marx’, Lenins, Mao Tsetungs och Deng Xiaopings teser, att landet skall styras på ett mera auktoritärt vis, att gränserna för yttrandefriheten bevakas mera noggrant och utländskt inflytande skall bekämpas, samt att Kina skall ”inleda en ny epok och återta sin plats i centrum” och spela en ledande roll i världen.
Kina vill att den övriga världen skall använda Kina som en förebild Xi Jingping rapporterade till kongressen att Kina i mitten av det tjugonde århundradet skall ha blivit ”en global ledare ifråga om nationell styrka och internationellt inflytande, med en modern ekonomi, avancerad kultur och väpnade styrkor av världsklass.”
Xi konstaterade att dessa framgångar också betyder att socialism med kinesiska förtecken har breddat vägen för utvecklingsländer och därför också tillför ”kinesisk visdom” och ”kinesiska lösningar” på problem som möter mänskligheten. Partitidningen Global Times förtydligar för europeisk del med att säga att ”under de senaste åren har Storbritannien skilt sig från EU och flyktingkrisen och terrorism har chockat Europa. Nu, när den katalanska oberoenderörelsen har blivit en konstitutionell utmaning, är alla dessa händelser antagligen inte isolerade från varandra. Det betyder att styrandet av Europa är svårt att upprätthålla… Det är dags att vakna upp!” Europa behöver med andra ord lära av Kinas mera auktoritära system!
Kina är redan på väg att utmana USA militärt I mitten av det tjugonde århundradet skall Kinas folkarmé ha blivit ”en krigsmakt av världsklass” sade Xi Jingping vid öppnandet av nationalkongressen. Redan idag är Kina faktiskt på väg att lyckas i sitt uppsåt att militärt mota bort USA från västra Stilla havet.
Den slutsatsen drar i varje fall en stor studie, som gjordes av Rand Corporation 2015. Den förutsade att redan med då pågående nyanskaffningar och utbildning skulle Kina i år vara överlägset de amerikanska styrkorna på sex av nio områden av relevans vid en väpnad konflikt om Taiwan och på fyra av nio områden av relevans vid en konflikt i Sydkinesiska havet. ”USA:s dominans är en vikande frontlinje” heter det i en presentation av rapporten 2016. Vilja – och växande förmåga – till ekonomisk dominans
De redan svåra handelspolitiska motsättningarna mellan Kina å ena sidan och USA och EU å den andra kan förvärras och tillsammans med Kinas ambitioner att ”vägleda världen” bli till en ideologisk kamp mellan två block, en historisk parallell till det kalla kriget. Det är inte nödvändigt att det blir så, inte om amerikanska, europeiska och kinesiska ledare lyckas undvika eskalering av redan pågående motsättningar. Däremot står det klart att läget kräver största möjliga försiktighet och uppmärksamhet även i de små länderna, som lätt
kan komma i kläm, särskilt om de vill försöka framstå som neutrala och oberoende.
De ekonomiska faktorerna talar redan till Kinas fördel. Räknat i ”Purchasing Power Parity” (ungefär i förhållande till inhemsk ”köpkraft”) är Kinas BNP idag störst i världen eller 21.417.150 miljoner dollar jämfört med USA:s 18.569.100 miljoner dollar enligt Världsbankens statistik för 2016. 1)
Kina arbetar på att skapa nätverk, där EU ingår Under det senaste året har Kina visat en tydlig vilja att ha goda relationer med Europa. Kinesiska företag har gjort uppmärksammade investeringar i Portugal, Spanien, Polen, Ungern och Grekland, liksom i infrastrukturföretag i Storbritannien och Frankrike och i viss
utsträckning även i övriga Europa. År 2016 investerade Kina fyra gånger mera i Europa än investeringar i den andra riktningen – och betydligt mera än i USA. Tidigare ofta starkt kritiska uttalanden om Europa har tonats ned och gjorts mera sällsynta, medan kinesiska media i stället framhäver gemensamma intressen i exempelvis fortsatt frihandel och kampen mot den globala uppvärmningen.

Denna tendens har uppmärksammats i USA och väckt en viss oro där. Den välkända ekonomiska media-koncernen Bloomberg har till exempel publicerat åtskilliga artiklar i ämnen som ”När USA retirerar från ledarskapet för världen stiger Kina och Tyskland fram”. Premiärminister Li Keqiangs tre Europa-besök uppmärksammades och befaras tyda på en ny intressegemenskap riktad mot amerikansk
dominans. Artiklar på samma tema, men med omvända förtecken, förekommer i kinesiska media; EU och Kina sitter i samma båt, om Donald Trumps verbala angrepp på frihandeln omsätts i praktiken. En kil är på väg att drivas in mellan EU och USA, en kil som delvis har skapats av Donald Trumps till synes irrationella beteende. ”Panda-omfamningen” har en besvärande sida. Den är en del av större utrikespolitiska ambitioner, som framfördes och ständigt upprepades i det officiella nyhetsflödet från partikongressen.” One Belt One Road (förkortat till OBOR)” eller Den nya Sidenvägen”, som den också kallas, är en central del av denna politik. Den omnämndes nästan alltid, när de nya riktlinjerna för utrikes- och säkerhets-
politiken berördes. Den innebär att man skall skapa transportleder från Kina till Europa och Nordafrika både till lands och till sjöss.
Enorma investeringar skall göras i infrastruktur på vägen till lands och i hamnar längs leden till sjöss. De tidigare nämnda Europa-investeringarna är delvis ett led i detta projekt. Europa skall vara en integrerad del av ett ekonomiskt nätverk, där Kina skall spela en central roll och där man också vill utöva politiskt inflytande. Sverige är inte något undantag. Volvo personbilar är exempelvis redan Kina-ägt, och Hong Kong-bolaget MTR driver redan Stockholms tunnelbana och vill bygga hela nya stadsdelar samt nya linjer
för höghastighetståg genom Sverige. Ryssland samverkar med Kina

Eftersom vapen, som utvecklas och produceras inom ett land medför kostnader, som inte bör beräknas i växelkursvärde utan i PPP, har Kina redan större utrymme för militära investeringar än USA. Kinas långsiktiga planering tillåter att detta kan ske med utnyttjande av en mindre andel av BNP än vad USA behöver skapa utrymme för i sin budget. Om inte utvecklingen vänder kommer partikongressens
tal om Kina som militär världsmakt år 2050 att bli verklighet med råge Kina står inte ensamt i sin utmaning av ”Väst”. Sedan 2012, då Xi Jingpin tillträdde sitt ämbete som president, har Ryssland närmat
sig Kina, särskilt under de senaste två åren. Det var i och med att Ryssland 2014 började utsättas för kännbara ekonomiska sanktioner från västländerna samt effekten av sjunkande oljepriser och samtidigt mötte en europeisk ovilja mot fortsatt beroende av ryska gas- leveranser. Den ryska utrikespolitiken har därefter fört landet närmare Kina, bland annat med avsikt att få Kina att ersätta Europa som
avnämare av den ryska gasen. Med en travestering av talet under Barack Obamas tid om USA:s ”omfokusering” av strategiska resurser till Asien talar man både i Ryssland och Kina om ”Putins Slow Pivoting to China”. Mängder av ekonomiska och politiska överenskommelser har ingåtts. Man utvecklar gemensamt framtida vapensystem och bedriver militära samövningar till lands, till sjöss och i luften.
Kinas ekonomiska styrka backar numera upp Rysslands förmåga att utveckla och framställa nya vapen.
Ökat tryck från Kina och Ryssland kräver vissa omgående åtgärder Kina och Ryssland samverkar i utveckling av nya vapensystem. Kina deltar i en rysk manöver i Östersjön, och ”den nya Sidenvägen”
går till lands genom ryskt territorium med slutdestination i Östersjöhamnar. Kina strävar numera efter att stöpa världen efter sina egna preferenser, som delas av Ryssland i väsentliga avseenden.
Rysk expansion på Krimhalvön och i Ukraina skapar oro i ”Väst” liksom fortsatt militär upprustning och ökad övningsverksamhet. Ryssland arbetar både öppet och i de fördolda på att skapa split och förvirring samt klyftor mellan befolkningslagren och mellan dem och deras politiska ledare. Ryssland vill både förhindra Nato´s vidare utvidgning och minska sammanhållningen inom ”den transatlantiska länken”.
Propagandan används både öppet och i det fördolda genom sociala medier med att sprida halvsanningar och rena lögner om ”Väst” och dess politiska ledare. Dessa ambitioner ägnas mycket utrymme i europeiska media, men detsamma gäller inte de kinesiska. Medan vi är vana att iaktta och reagera på politiska och militära framflyttningar av ryska positioner och rysk propaganda är vi dåliga på
att göra detsamma ifråga om Kinas. Det landet rustar också upp sin militära förmåga – med större ekonomiska resurser – och dess propaganda arbetar också på att förklena och förlöjliga de politiska och ekonomiska systemen i ”Väst”. Kinas målsättning ter sig allt mera sammanfallande med den ryska globalt, och Europa blir både direkt och indirekt föremål för ett alltmera påtagligt kinesiskt intresse.

Efter den 19:e partikongressen bör det framstå tydligt för var och en att en avsevärd förbättring måste ske i vår Kina-bevakning. Sverige bör inom EU:s ramar försöka värja oss mot möjliga inskränkningar av vårt oberoende och oönskad påverkan på vårt politiska system. Vi kan knappast avsäga oss de fördelar som ”pandakramen” kan ge oss, men vi måste värja oss mot det krypande beroende som den är avsedd att skapa. Vi bör redan nu avhjälpa sådana brister i vår lagstiftning som försvårar och i vissa avseenden omöjliggör styrning av myndigheterna inför möjliga kaotiska lägen i världshandeln. Bristerna försvårar vår försörjning och gör det lättare att utöva påtryckningar mot Sverige (ett ämne, som berördes vid  Akademisammankomsten 2017-09-13), inte minst mot bakgrund av risken för ett kommande amerikansk-kinesiskt handelskrig, där även EU kommer att dras in, skapa möjligheter att stoppa ryska och kinesiska förvärv av strategiska tillgångar på svensk mark – till exempel containerhamnen
i Gävle och ubåtshamnen i Fårösund, som nyligen hamnat under rysk respektive kinesisk kontroll,
sluta upp med att motsätta oss de stora EU-ländernas krav på föregående EU-kontroll av förvärv av tredje part av strategiskt betydelsefulla infrastrukturtillgångar inom unionen.
Ingolf Kiesow är ambassadör och ledamot av KKrVA.
27 november 2017

1] Jämför man i stället med användande av traditionella växelkursvärden har USA fortfarande världens största BNP – 18.569.100 miljoner dollar jämfört med Kinas 11.199.145. Att siffran för USA är densamma enligt båda sätten att räkna är givet genom att det är dollarn som är utgångspunkten för båda beräkningarna. Räknat i växelkursvärde har Bloomberg räknat ut att med nuvarande utvecklingstakt går
Kinas BNP om USA:s först år 2029

——————————————————————
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Julhälsning från ordförande i Sveriges Militära Kamratföreningars
Riksförbund (SMKR) Anders Emanuelsson

Kamrater
Vilket härligt år, 2017!
Det nordiska kamratföreningsmötet genomfördes med bravur i Halmstad. Mötet följs upp av ett erfarenhetsmöte som genomförs i slutet av november.
Under hösten har fokus varit på ett antal viktiga frågor.

Den absolut viktigaste frågan förbandstillhörighet har kommit till en lösning. I VU 18 (verksamhetsuppdrag)
kommer alla, för oss, kända kamratföreningar tilldelas ett värdförband. Detta innebär att alla nu har möjlighet att sluta överenskommelser avseende sin verksamhet riktad mot Försvarsmakten.
VU 18 kommer ut under slutet av kvartal 1 vilket innebär att 2018 skall ses som ett uppstarts år för de kamratföreningar som inte tidigare haft någon överenskommelse. Processen som möjliggjort detta visar på det goda samarbetet vi upplever med PROD. Listan med koppling kamratförening – värdförband bifogas med det digitala utskicket av julbrevet som ni redan bör ha erhållit.
Den andra viktiga frågan som har hanterats är att stärka föreningsdemokratin inom SMKR. För detta har vi under hösten genomfört fem regionala möten. Vilka upplevdes positivt från de deltagande föreningarna.
Möjligheten att utbyta goda idéer, utöka samarbete och andra viktiga frågor skallstå i fokus under dessa möten. Tanken är att vi fattar beslut om ny regional indelning, sex regioner, på representantskaps mötet (2018-04-10—11) och med det ett antal stadgeändringar. I ett nästa steg kan regionen komma att utse sin styrelserepresentant. För att höja närvaron under representantskapsmötet, har vi beslutat om en ny resepolicy vilket innebär att en representant per förening inbjuds att delta utan kostnader för föreningen. Under representantskapsmötet kommer vi genomföra grupparbete inom regionerna. Förutsatt att mötet beslutar om de nödvändiga stadgeändringarna.

Rekrytering är en tredje viktig fråga. På de regionala mötena under hösten var denna fråga återkommande.
Vi har därför beslutat att påbörja ett projekt avseende rekryteringen, projektledare är Lars Sjölin, Trängregementets kamratförening. Med detta julbrev följer en enkät som jag uppmanar er att svara på. (min anm: vår styrelse löser detta)Tanken är att Lars sammanställer era tankar och idéer och presenterar dessa vid representantskapsmötet. Under hösten har också mentorprogrammet sjösatts. Med starkt stöd av Torbjörn Schön från Fallskärmsjägarklubben har vi inlett samarbetet med LSS och i slutet av november påbörjas samarbetet med P 4. Tanken är medlemmar ur respektive förbands kamratföreningar skall vara mentorer åt anställda. Varje mentorperiod omfattar ett år innebärande cirka åtta möten mellan mentor och adepten. Fantastiska möjligheter för oss att verkligen stötta Försvarsmaktens personal på ett konkret sätt. Slår det här väl ut kommer fler förband och kamratföreningar få motsvarande erbjudande.
Hör gärna av er om ni som kamratförening är intresserade.

Höstens verksamhet
• Förslag om förbandstillhörighet har omhändertagits och kommer finnas med i VU 18
• Fem regionala möten har genomförts under september-november.
• Mentorprogrammet har påbörjats.
• Planeringskonferens har genomförts under september månad.
• Tre styrelsemöten har genomförts, det fjärde genomförs i december.
• Ett möte har genomförts med HKV PROD/UTB.
• Två samverkansmöten har genomförts med FM Veterancentrum.
• Utvärdering av det nordiska kamratföreningsmötet genomförs i slutet av november.
• Åtta besök vid lokala kamratföreningar har genomförts.
• Tre politiker, försvarsminister Peter Hultqvist, riksdagsledamöterna Allan Widman
och Annicka Engblom, har dekorerats med SMKR förtjänsttecken i guld för sitt arbete
med veteranfrågan, som bl.a. innebär att 29 maj är allmän flaggdag.
Kommande verksamhet
Första halvåret 2018
• Planeringskonferens 13-15 februari.
• Representantskapsmötet 10-11 april.
• Mentorprogrammet.
• Veterandagen 29 maj.
• Fyra styrelsemöten finns inplanerade.
• Två möten med PROD/UTB
• Två samverkansmöten med FM Veterancentrum.
• Besök vid lokala kamratföreningar
Andra halvåret 2018
• Sex regionala möten,
• Planeringskonferens.
• Fyra styrelsemöten finns inplanerade.

• Två möten med PROD/UTB
• Uppföljning av mentorprogrammet.
• Två samverkansmöten med FM Veterancentrum.
• Besök vid lokala kamratföreningar Vi tillsammans är Försvarsmaktens största
supportergrupp, en viktig del i att hantera sin dåtid–vårda minnen, traditioner och kultur.
Sin nutid–skapa en lärande organisation där reflektion är av stor betydelse och kamrater
med erfarenhet har mycket att tillföra.
Slutligen måste organisationen vara framtids inriktad där utveckling och försök är viktiga
komponenter. Här kan äldre kamrater vara till stöd för yngre kamrater i sin utveckling inom officersyrket.
Avslutningsvis vill jag tacka Er för Era insatser under 2017 och samtidigt tillönska Er alla en riktig
God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!
Fortsätt främja KAMRATSKAP och SAMHÖRIGHET!!
Vi ses den 10 april
Anders Emanuelson
Förbundsordförande SMKR
2017-11-20
http://www.smkr.org/

Kallelse till Representantskapsmöte 2018

Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund avhåller representantskapsmöte 2018-04-10—04-11
Varje ansluten förening äger rätt att sända ett  befullmäktigat ombud till mötet på bekostnad av SMKR.
I mån av plats kan förening sända flera deltagare, men föreningens rösträtt utövas av ombudet.
Kostnad för ytterligare deltagare bestrids av respektive förening.

Styrelsemöte genomfört idag
Kamratföreningens styrelse samlades för möte den 24 november kl 09.30 på Soldathemmet.

Flera beslut togs – bland annat:
– Kamratresan nästa år kommer att gå till södra Norge, men med vissa ”halvhalter” på vägen till och
från Norge. Exakt tid och prel program kommer kunna att presenteras i samband med utgivning av
kamratföreningens tidning vecka 8. Resan kommer troligtvis att genomföras i början av hösten 2018

– Årsmötet 2018 kommer troligen att äga rum under april – vi avvaktar exakt datum mht föredragshållaren

– 64 medlemmar anmälda till jullunchen den 2 december, men info till medlemmarna idag (sista anmälningsdag) Se nedan
Protokoll kommer som vanligt från vår sekreterare Jan Dorf för mer detaljer från styrelsemötet.

Sista chansen idag!!
Årets jullunch den 2 december
Styrelsen för kamratföreningen önskar alla varmt välkomna lördagen den 2 december kl 1400.
OBS! SENASTE ANMÄLAN FREDAGEN 24 NOVEMBER.
Du anmäler dig till genom att betala in 275 kr på pg nr 262724-8.

Glöm ej att ange eget namn och jullunch på inbetalning så att kassören vet vem som betalat.
Bidrag till kvällens lotterier emottages tacksamt.

Läs mer här om jullunchen:
http://www.i16.se/dokument/inbjudanjullunchen2017.pdf

Välkommen till Soldathemmet invid Lv 6

Nästa nordiska militära kamratföreningsmöte år 2019

”Det 37. Nordiske Stevne arrangeras i Norge i tiden torsdagen den 13 juni – söndagen den 16 juni 2019.
Stavnet vil bli arrangert öster om Norges största innsjö Mjösa. Vår huvudbase blir Terningmoen leir, Elverum”

Chefen MUST till Halmstad den 15 februari 2018

Chefen MUST Gunnar Karlsson i SVT Agenda     Foto: SVT
Generalmajor Gunnar Karlson, chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten
informerar om ”Vad gör den svenska underrättelsetjänsten?”.

Plats: Klarasalen Stadsbiblioteket i Halmstad

Tid: Torsdagen den 15 februari kl 19.00 (prel tid)

Kompletterande information kommer att utsändas senare.

Arrangör: Försvarsutbildarna i Halmstad, AFF i Halland och Stadsbiblioteket i Halmstad.

Medlemmar i kamratföreningen och allmänheten är välkomna – fri entré
Kom i god tid!

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Erfarenheter från ett krig
Ukrainas arméchef generallöjtnant Serhiy Popko gav tillsammans med tre medarbetare under  måndagen 20 november en bild över arméstridskrafternas utveckling i landet under perioden 2014-2017. Således färska erfarenheter från ett krig mot en starkare antagonist.
Krigserfarenheter från Ukraina
av Tommy Jeppsson

Sverige-salen var ganska välfylld när Ukrainas arméchef, generallöjtnant Serhiy Popko, tillsammans med sin svenske värd, generalmajor Karl Engelbrektsson, besökte Försvarshögskolan, där den ukrainska delegationen gav de närvarande en bild över arméstridskrafternas utveckling i landet under perioden 2014–2017. Således färska erfarenheter från ett krig mot en starkare antagonist.
Det framgick att inledande motstånd mot den ryska annekteringen av Krim i mars 2014 var svagt, vars orsak i icke ringa utsträckning kunde sökas i det fokus på internationella insatser som dominerat under ett antal år. Detta hade gjort den ukrainska försvarsmakten inkapabel att möta det hybrida insatskoncept som ryssarna tillämpade. Erfarenheter av storskaliga, mångfacetterade operationer saknades således. Till detta bidrog även att befäl liksom soldater visade en ovilja till väpnad kamp mot de invaderande ryska styrkorna, vars orsak åtminstone delvis kan härledas till en mentalitet som utvecklats under utbildningen
för internationella insatser.
Bristerna på ukrainsk sida handlade om såväl för små förbandsvolymer som en icke tillräcklig utbildningsnivå, liksom ävenledes materiella brister vilka sammantaget nedsatte förmågan till strid med allsidigt sammansatta förband på både taktisk och operativ nivå.
Således en fråga om balansen mellan kvalitativt och kvantitativt, där det tydligt framgick att numerär fortsatt har relevans. En slutsats som kunde dras av föreläsningen och som dragits åtskilliga gånger tidigare var kopplad till den sanning som åtskilliga krig påvisat, nämligen att när kvalitetsfaktorerna utbildning/övning, materiel och volym ökar så kan de operativa ambitionerna höjas
i betydande grad och motståndarens förmåga reduceras. Att åstadkomma detta under pågående krig är givetvis svårare än om förmågan utvecklats i fred samtidigt som få om ens något krig undgått ”transformation under fire”. Som alltid är en av krigets mörka sidor förlusterna i människoliv och skadade. Hittills har den ukrainska försvarsmakten förlorat 2 500 stupade och 7 000 sårade.

Ukrainas arméchef, generallöjtnant Serhiy Popko

Ukraina har sedan striderna inleddes utökat sin försvarsmakt i betydande grad.
Armén dominerar starkt, flygvapnet och marinen kan ses som stödfunktioner till landoperationerna.

Ett omfattande moderniseringsprogram genomförs i syfte att landets stridskrafter ska uppnå Nato-standard inkluderande interoperabilitet med Natoländerna samtidigt som det av landets strategidokument tydligt framgår en strävan efter att bli medlem av den atlantiska alliansen. Realismen i det sistnämnda kan ifrågasättas givet Kremls inställning i frågan och Natoländernas försiktighet med anledning därav. Däremot verkar styrkeuppbyggnaden ha förlöpt relativt väl, vilket starkt underlättats av en kvalificerad försvarsindustri som förmått tillgodose merparten av behoven.
Avseende markstridskrafter har följande förband nyuppsatts:
Två mekaniserade brigader
Fyra motoriserade infanteribrigader
En bergsbrigad
Tre artilleribrigader
Under frågestunden framkom tydligt uppfattningen att brigadnivån är helt avgörande för att få ut maximal effekt av s k kombinerade vapen.
Under 2016 organiserades en gemensam operativ ledning för samtliga stridskrafter och fyra operativa kommandon för territoriell ledning. Markstridskomponenten indelas i:
Reaktionsstyrkor
Uppföljningsstyrkor
Reservstyrkor
Denna indelning åskådliggör behovet av att man i krig har såväl volym som reserver. De senare behövs för att fullfölja framgång, alternativt undvika ett nederlag.
I samband med den inledande svaghetsperioden under 2014 liksom under styrkeuppbyggnaden har utbyggnaden av fortifikationer/starka försvarsställningar varit ett prioriterat område vars resultat kan ses i form av en stabilisering av det militära läget. Rimligen borde den kraftiga utbyggnaden av arméns mekaniserade förmåga syfta till att åstadkomma ökad rörlighet i striden. Satsningen på artilleri och raketartilleri påvisar ävenledes och återigen sannheten i den indirekta eldens avgörande betydelse.
Den övergripande slutsatsen av sammankomsten påvisar giltigheten av ett antal s k gamla sanningar vilka, trots att de kan härledas långt tillbaka i tiden, har visat sig hålla i dåtid såväl som i nutid. De i sin tur genererar delslutsatsen att förändringar utan grundliga konsekvensanalyser lätt kan leda fel.

Tommy Jeppsson är överstelöjtnant, ledamot av KKrVA och redaktör för dess Handlingar och Tidskrift.
23 november, 2017

Erfarenheter från kriget i Ukraina – ukrainske
arméchefen på FHS 20 november

Ukrainas arméchef på FHS ”I år ha genomfört 21 stridsskjutningar i brigad och 20 andra brigadövningar”
Här några spridda noteringar från ukrainske arméchefens presentation på FHS den 20 november 2017.
När det ryska angreppet mot östra Ukraina började våren 2014 (strax efter annekteringen av Krim)
så blev följande brister i den ukrainska organisationen tydliga:

– De ukrainska förbandens utgångsgruppering (d v s fredsgarnisoner) var fellokaliserade, krävde
långa och tidsödande tilltransporter innan de kunde sättas in,

– Förbandens olika funktioner var inte samövade på högre taktisk nivå (brigad),

– Den materiella tillgängligheten var låg,

– Man var oförberedd för ”hybridkrigföring”.

Åtgärder sedan 2014 för att öka försvarsförmågan:

– Huvuddelen av tidigare tillgängliga och nyuppsatta förband har organiserats i brigader för att säkerställa
allsidigt användbara och samövade förband,

– Antalet brigader har under de gångna tre åren ökat från 20 till 34,

– Militärdistrikten (4 st) har förstärkts med redan inledningsvis tilldelade förband (brigader, lokalförsvar mm),

– En operativ reserv i form av en armékår har skapats,

–  Det pågår en omfattande anskaffning av ny materiel och mycket omfattande renoveringar av ”arvmateriel”.

Andra erfarenheter:

– Såväl hotet från som de egna möjligheterna med elektronisk krigföring var tidigare gravt underskattat,

– Elektronisk krigföring ett av huvudmedlen att möta hotet från drönare (och också ett av de stora hoten
mot egna drönare),

– De ryska styrkorna har god förmåga att störa ut sambandet på kompani- och bataljonsnivå,

– Rysk artillerield mycket effektiv för att försvåra ukrainsk verksamhet,

– Egen förmåga att bekämpa fientligt artilleri viktigt och mycket höga krav på egen rörlighet för att undvika
rysk artilleri-bekämpning – skjut under kort tid, sedan omedelbart omgruppera,

– Förmåga till indirekt eld måste finnas på alla förbandsnivåer bataljon, brigad, division.

Slutligen: Striderna har hitintills kostat Ukraina 2500 döda och 7500 sårade soldater.

http://karlisn.blogspot.se/2017/11/erfarenheter-fran-kriget-i-ukraina.html?spref=tw

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Danmark byter fot
av Mats Bergquist

Förre danske statsministern Anders Fogh-Rasmussen har bidragit till en ändring
av Danmarks ”grand strategy”. Foto: Slavko Sereda/Shutterstock
Att små stater sällan byter ”grand strategy” är något som författaren till dessa rader i olika sammanhang upprepat.
Det finns goda skäl för detta påstående. En liten stat har av uppenbara skäl mindre strategisk autonomi än en stormakt.
Byten eller, värre, frekventa byten av grundläggande strategi kan skapa misstroende i omvärlden och öka risken att dras in i en konflikt. Den mindre staten drar nytta av att dess stormaktsgrannar med rimlighet kan förvänta sig en viss politisk grundlinje. Och omvänt gäller att den lilla staten kan minska risken att råka in i politiska förvecklingar eller värre med omvärlden om man med trovärdighet kan hävda att man i sin säkerhetspolitik följer en grad av konsekvens.

Självfallet kan inte säkerhetspolitiken förbli opåverkad av förändringar i omvärlden, men sådana förändringar kan rymmas inom ramen för en stats etablerade ”grand strategy”.
I svensk debatt dök denna argumentation kanske först upp i EEC-debatten 1961–1962 där regeringen – och centerpartiet – på goda grunder hävdade att en ansökan mitt under det kalla kriget om medlemskap, med tanke på den europeiska gemenskapens politiska dimensioner, kunde skapa misstro rörande svensk neutralitetspolitik. Temat har, men inte alls lika prominent, figurerat i NATO-debatten.
En mindre stat har i princip alltid tre olika möjliga förhållningssätt till stormaktsgrannar: triumfvagnspolitik, som syftar till att vinna fördelar genom att hålla sig väl med grannen; balanspolitik, d v s att för sin säkerhet alliera sig med en annan stormakt och/eller andra mindre stater; och neutralitets- eller alliansfri politik. Historiskt sett är den första varianten vanligare än den andra. Skiljelinjen mellan den första och tredje varianten kan ibland te sig tunn. En viss stats politik kan förete element av båda dessa förhållningssätt. Finland strävade, med stöd av VSB-pakten, under det kalla kriget att med en 1300 km lång
gräns med Sovjet föra en neutralitetspolitik, men hade också påtaglig nytta av sina ekonomiska kontakter med Sovjetunionen.
Sverige kunde hålla större distans till Sovjet.
Danmarks politik efter 1864 är en intressant och förbisedd fallstudie i en liten stats relationer till sin stormaktsgranne, i detta fall Tyskland. Man har nu glömt bort att i det danska riket före 1864 ingick också det, i det stora hela tysktalande hertigdömet Slesvig-Holstein, som ju sträckte sig ända till Hamburgs förorter och där således den danske kungen var suverän.
Men 1864 berövade Bismarck med våld Danmark detta territorium och infogade det i Preussen. Detta senare land hade redan 1848–1849 försökt skilja hertigdömet från Danmark, men utan att lyckas. Danskarna hade 1864 förhoppningen att om det efter kriget femton är tidigare gick att behålla status quo (bl a med visst svensk-norskt militärt och Storbritanniens diplomatiska stöd)
kunde det väl gå igen. Men det blev en snabb och total preussisk-österrikisk triumf. Sammanhanget skildras i en dansk TV-serie som också kördes i svensk TV för några år sedan och som väl skildrar den totala bristen på realism hos såväl statsledningen som militärledningen.
Man kan dra en parallell med effekterna av Sveriges krig med Ryssland 1788–1790 respektive 1808–1809. Eftersom freden i Värälä 1790 slutade med status quo kunde det väl gå bra en gång till, om nu Ryssland skulle gå till anfall? Detta ihåliga självförtroende skall ses mot bakgrund av att föregående krig, för svensk del 1741–1743 respektive för dansk del 1814 med Sverige som båda slutat i en katastrof: förlusten av Finland respektive Norge. Det återupprättade självförtroendet ledde således både Gustaf IV Adolf och den
danska statsledningen vilse. Förlusten 1864 av en fjärdedel av landets territorium och 40 % av dess befolkning – så många talade tyska i den tidens Danmark – blev lika traumatisk för Danmark som den blev för Sverige 1809 och framtvingade i båda fallen en strategisk omorientering som varat in i dessa dagar. Danmark måste nu förhålla sig till det allt mäktigare tyska riket. Man anlade en strikt realpolitisk linje, utan att anlägga några moraliska aspekter. Ett mått av pacifism spred sig i det danska samhället och därmed
en uppfattning att det rent av vore omoraliskt att om Tyskland skulle gå till angrepp offra danska soldaters liv i en hopplös kamp.
Att räkna på hjälp från någon annan stormakt, d v s i praktiken Storbritannien, var inte realistiskt eftersom detta sannolikt tvärtom skulle öka riskerna för Danmark. Det fanns alltså, i motsats till i Sverige, egentligen inget Plan B-tänkande. Man måste förhålla sig till Berlin och förkastade allt balanstänkande.
Detta strikt realpolitiska synsätt skulle styra Danmark genom båda världskrigen. Intressant nog hade Danmark under såväl första som andra världskriget, då landet ju trots ockupationen i princip var suveränt, samma utrikesminister, Erik Scavenius, som företrädde partiet Radikale Venstre, som var influerat av pacifistiska strömningar. En av Scavenius svenska kollegor under första världskriget, Johannes Hellner, utrikesminister i Nils Edéns regering 1917–1920, betecknar sin danska motsvarighet som en av de mest kallt och logiskt resonerande människor han träffat. Denna kylighet och logik manifesterade sig i de eftergifter som den danska regeringen såg sig tvungen göra för att undvika tysk ockupation under det första respektive repressiva övergrepp mot Danmarks suveränitet under det andra världskriget.
En sådan ockupation 1914 eller senare hade kunnat bli följden av reducerad dansk livsmedelsexport till Tyskland eller omfattande brittiskt marint inträngande i Östersjön. Danmark skrev 1941 motvilligt på en s k anti-Kominternpakten, Hitlers alliansnätverk, och tillät upprättandet av en frivillig SS-kår till östfronten. Men ibland ansåg också Scavenius det möjligt, som i fallet med en av Tyskland önskad tull- och
myntunion, att med framgång motsätta sig tyska krav.
Trots att Danmark 1949 gick med i NATO menar den danske historikern, publicisten och tidigare diplomaten Bo Lidegaard (bl a i en tankeväckande artikel i Politiken 23 november 2014) att den danska realpolitiken fortsatte århundradet ut. Danmark skulle vara med i det västliga samarbetet, men inte i någon framträdande roll, och därtill kunna tala med alla. Försvaret gavs ingen hög prioritet.

Nu fanns ingen stormaktsgranne att förhålla sig till, vilket också minskade incitamentet till en eventuell revidering av den strategiska grundlinjen som uppenbarligen hade ett utbrett stöd i landet. Danmark var således inte någon tydligt drivande kraft i NATO och skulle i EU, där man ju kom med 1973, ibland karaktäriseras av den s k asteriskpolitiken, som främst innebar ett danskt undantag från EU:s
försvarssamarbete. Men detta skulle ändras i och med att Anders Fogh Rasmussen 2001 tillträdde som statsminister för en koalitionsregering mellan Venstre och De Konservative. Fogh Rasmussen, som skulle sitta till 2009, för att sedan 2009–2014 som förste dansk i en så ledande internationell position bli NATO:s generalsekreterare, skulle komma att genomföra vad som måste ses som en strategisk omorientering. För Rasmussen var inte realpolitiken nog som riktmärke. Världspolitiken måste också handla om värden, som ibland måste värnas med våld. I Fogh Rasmussens värld var Scavenius realpolitik feg och klandervärd. Danmark borde ha stått upp och slagits, oavsett offren. Danmark blev under Rasmussen följdriktigt, jämte Spaniens José Maria Aznar, en av George W Bushs och Tony Blairs mest trogna allierade i krigen mot Afghanistan och Irak. Danmark har med tanke på insatserna lidit stora personella förluster, över 50 soldater stupade (de allra flesta i Afghanistan), utan att detta förefaller ha väckt någon substantiell opposition mot krigsdeltagandet hos den allmänna opinionen. Man kan nog tryggt anta att en motsvarande situation i Sverige inte vore tänkbar.
Bo Lidegaard menar nu att Danmark till slut gjort sig av med traumat från 1864 och övergett vad han kallar ”hyperrealismen”. Detta har alltså underlättats av att stormaktsgrannen idag är det demokratiska Tyskland som knappast hotar Danmark. USA är naturligtvis fortfarande den helt dominerande stormakten, men inte längre den stat som sätter spelreglerna. Följaktligen behöver USA stöd i kampen mot de onda krafterna.
Men det speglar rimligen också en politisk övertygelse hos Anders Fogh Rasmussen personligen. Även om det aktiva danska deltagandet i flera krig inte mött så mycken opposition undrar Bo Lidegaard om allmänheten egentligen uppfattat förändringens vidd. Sannolikt är det inte så många i Sverige heller som noterat eller förstått innebörden av den förändrade danska politiken. Danmark har, trots denna synbara förändring och det aktuella intresset kring Kaliningradexklaven, mera sällan figurerat i den aktuella säkerhetspolitiska debatten, som ju i alla fall sedan Krimkrisen dominerats av läget i norra Östersjöområdet. Att man i Washington tidigt uppfattade dessa nya signaler visades genom att George W Bush
redan 2005 avlade ett officiellt bilateralt besök enbart i Köpenhamn.
Det finns säkert de i Danmark som menar att Lidegaard överdriver sina teser. Dessa kan då hänvisa till att Danmark alltfort inte visat tecken på att mjuka upp sitt motstånd mot EU:s gemensamma försvarspolitik och att man således nu inte deltar i diskussionerna kring PESCO (PermanentEuropean Security Co-operation). Omorienteringen skulle därmed inte vara så genomgripande som Lidegaard hävdar. Men denna fortsatta
danska inställning kan ju lika väl hänga ihop med att man som Storbritannien inte vill medverka till något som kan riskera att försvaga NATO:s roll som ensamt ansvarig för alliansens territorialförsvar.
Den av Fogh Rasmussen inledda politiken förefaller egentligen inte ha ifrågasatts av hans efterträdare på statsministerposten, partikamraten Lars Lökke Rasmussen 2009–2011, socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt 2011–2015 och ånyo Lökke Rasmussen därefter. Danmark deltar aktivt i luftövervakningen både av Island och Baltikum där det danska flygvapnet f ö var det som störde ryska bombplan som i den s k
långfredagsincidenten 2013 övade anfallsföretag mot Sverige, medan den svenska incidentberedskapen stod på marken.
Vilka konsekvenser har då den nya danska politiken i ett vidare perspektiv fått? Danmarks samarbete med USA har ökat väsentligt liksom den danska närvaron i Östersjön och landets specifika säkerhetspolitiska vikt i allmänhet. Den aktiva interventionspolitiken i tredje världen kan tyckas ha flyttat till närområdet. Den roll som NATO:s favoritmedlem i Norden som Norge både av strategiska och politiska skäl haft under de första femtio åren av alliansens tillvaro har fått konkurrens.
En strategisk omorientering genomförs och cementeras inte på dryga 15 år. Vad som skett skall inte heller karaktäriseras som ett skifte av dansk ”grand strategy” eftersom Danmark länge varit medlem i NATO. Men denna tydliga tyngdpunktsförskjutning i dansk säkerhetspolitik är i alla händelser värd att följa noga. Danmark ligger inte längre i någon säkerhetspolitisk skugga, om nu detta tidigare ibland varit fallet.

Mats Bergquist är ambassadör, Fil dr och ledamot av KKrVA.
24 november 2017
——————————————————————
TREVLIG HELG – vi ses den 2 december kl 14.00 (Jullunchen)
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

 

Det försämrade omvärldsläget
Föreläsning på Soldathemmet den 15 november kl 18.00 – välkommen!