Tillbaka till medlemssidan

Historia

En kortfattad historik över Hallands regementes ursprung

 

Hallands regemente tjänade Sverige i fred, krig och örlog i 376 år, innan beslut togs av Sveriges riksdag att regementet skulle läggas ned år 2000.
Att läsa om regementets öden under dessa år kan man göra i de mycket förtjänstfulla böcker som utgivits om regementets historia.Den 10 mars 1624 ålade Gustaf II Adolf landshövdingen Nils Stjernsköld att skapa ”trenne hopar eller regementen” på tillsammans 24 kompanier. Av kungabrevet framgick att Welam von Saltzburg skulle föra befälet över ett av dessa regementen. Det står också ” att han ingalunda skulle inbilla sig att han därför blev överste, utan vore allt framgent att anse som Johan Hindrikssons överstelöjtnant såsom han tillförne(tidigare) hade varit……”.

Påföljande år blev Jöran Cuninghame chef för detta förband som så småningom skulle få namnet VästgötaDals regemente. Vid en mönstring det året uppgick styrkan till 1.264 man, varav 58 höll sig undan.
Regementet rekryterades under de första sextio åren genom utskrivning av för året behövligt antal knektar. Men fr o m 1685 trädde det nya indelningsverket och det ständiga knektehållet i funktion, vilket innebar att konungen hade en stående här till sitt förfogande i händelse av ofred eller krigshot. Genom avtal mellan landshövding och allmoge bestämdes, hur många ”rotar” som skulle uppsättas och hur de skulle underhållas. På detta sätt tillfördes regementet soldater från 300 rotar inom Skaraborgs län och från 900 rotar inom Älvsborgs län. Dessa sammanfördes i:
Livkompaniet                                                      (Överstens kompani)
Väne kompani                                                    (Majorens kompani)
Kållands kompani
Kullings kompani
Valbo kompani                                                  (Överstelöjtnantens kompani)
Vedbo kompani
Tössbo kompani
Sundals kompani
Befälet vid ett kompani bestod av en kapten (där ej en av regementsofficerarna enligt ovan var chef).
en löjtnant                 en furerare
en fänrik                      en rustmästare
en fältväbel               en sergeant
sex korpraler           en mönsterskrivare
tre trumslagare      en förare
och pipare

Som ett kuriosum kan nämnas att soldaten nr 1200 – dvs det högsta numret inom regementet – enligt snart uppstående tradition begåvades med soldatnamnet Punkt.

Under ett halvsekel saknade regementet fast övningsplats. Behovet var inte så stort då regementets kompanier fick god övning nere på kontinenten på platser såsom Elbing, Gurzno, Breitenfelt, Lützen, Leipzig, m fl.

En fast förankring i bygden fick regementet först under Carl XI:s regering, då Nygårdsängen halvannan kilometer söder om Vänersborg anvisades som ”campementsplats”. Nygårdsängen låg utmed sjön Vassbotten och marken var sank och eländig. Många försök gjordes under årens lopp att finna en bättre lägerplats.

Denna förläggning bibehölls ända till Karl XV:s tid, då regementet 1863 flyttade till Grunnebohed, 1 mil väster om Vänersborg.
1901 års härordningsbeslut föregicks av häftiga diskussioner på många håll. Åtskilliga förslag ventilerades men krigsminister Crusebjörn understödde förslaget att Halmstad skulle få ett regemente.
Resultatet blev att Kunglig VästgötaDals regemente blev Kunglig Hallands regemente nr 16.

Utdrag ur ”Kungl. Hallands Regementes Historia 1624-1961”
Medlem i Hallands regementes och Hallandsbrigadens kamratförening har möjlighet att köpa denna förnämliga historiebok om vårt regemente.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hallands_regemente

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hallandsbrigaden_(yngre)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hallandsbrigaden_(1949%E2%80%931958)