Information från Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening 2018-03-16

Inbjudan till föreläsning 26 april

Vår kamratförening har fått en inbjudan via Thomas Persson från Luftvärnsregementets kamratförening

att få deltaga på deras föreläsning. OBS endast föreläsning inte middag. Se nedan.

Luftvärnsregementets kamratförening ställer dock som krav för att delta måste man skicka ett e-post
senast 19 april för inpassering till thomas.k.persson@mil.se

Viktigt att det måste föranmälas samt att det gäller enbart föreläsningen (de som också är medlemmar
i Luftvärnsregementets Kamratförening är givetvis inbjudna till middagen också).

Torsdagen den 26 april med start kl 1430 i Aulan Lv 6.

PROGRAM

1430-1630      Johan Gustafsson föreläser om sina upplevelser som fånge hos al Quaida i Mali under nästan
sex år

Middag             De som är medlemmar i Luftvärnsregementets Kamratförening är givetvis inbjudna till
middagen också

Presentation av Johan Gustafsson

Hösten 2011 reste Johan genom Afrika. Färden hade gått genom Europa till Marocko, Mauretanien och vidare till Mali,  där resan tog ett oväntat slut.

I staden Timbuktu, en gränspost mot Sahara, blev Johan kidnappad och förd ut i öknen. Efter en skräckfylld första tid  stabiliserade sig tillvaron ute i öknen.

Johan levde tillsammans med den islamistiska terrororganisation som kidnappad honom, utsatt för Saharas grymhet och  skönhet. För att rädda sitt liv konverterade han till deras religion, något som han tror räddade hans liv. Efter mer än fem år  blev Johan frisläppt i juni 2017. Hör Johan berätta om livet i öknen och om sina kidnappare.

Johan rekommenderar den som vill komma och lyssna till honom att först se dokumentären Orphans of the Sahara,  en fantastisk skildring av öknen och en förklaring till situationen vid tiden för kidnappningen. Dokumentären är i tre delar  och finns på YouTube och Al-Jazeeras webbplats. I del två är Johan och hans medfångar med i en kort sekvens 23 minut  in i programmet.

I del två är Johan (längst till vänster) och hans medfångar med i en kort sekvens 23 minut in i programmet.

Https://yuotu.be/cdGUCQ1oocg

 

Påminnelse 2
Årsmöte 2018

Hallands regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening kallar sina medlemmar till årsmöte.

Fredagen den 20 april kl 18.00 i aulan på Regementsområdet Lv 6.

Efter årsmötesförhandlingarna håller Historikern Pablo Wiking-Faria, Hallands kulturhistoriska
museum Varberg, föredrag om ”Kulknappen och Karl XII:s död”.

Kamratmiddagen (förrätt med lättöl/vatten, varmrätt med 1 glas vin, kaffe och kaka) kommer
att serveras c:a kl 20.00 på Officersmässen.

Anmälan till middagen görs genom inbetalning av 250 kr per person på postgiro konto 26 27 24-8.

Om anmälan avser flera personer måste samtliga namn anges. Inbetalningen skall vara föreningen
tillhanda senast fredagen den 6 april.

Gunnar Ohlsén har bytt e-post adress:
gunnar.ohlsen@hotmail.com

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN
Estland 100 år, ja, men inte utan problem i Stockholm

av Hain Rebas

Närmast med blixtens hastighet erkände Sveriges samlingsregering sommaren 1940 Sovjetunionens ockupation och inkorporering av  republiken Estland. Därpå uppmanade UD Estlands ambassadör i Stockholm, Heinrich Laretei, kanske mer känd som far till pianisten  och författaren Käbi Laretei, att överlämna sina ambassadnycklar till Sovjetunionens representant i Stockholm. Laretei vägrade förstås,
men situationen blev ju efter hand ohållbar. I stället lämnade han in sina nycklar och ansvaret för hela ambassaden till svenska myndigheter,  till UD, som därpå lämnade ut ”Estland i Stockholm” till Stalins Sovjetunion.

Detta var inte det första svenska sveket mot allmängiltiga principer före, under och efter det andra världskriget.  Väl genomtröskade i media  är ju den negativa attityden mot för sitt liv flyende judar från Nazi-Tyskland. Välkänd är också samlingsregeringens passivitet och statsminister  PA Hanssons restriktiva uttalande under Finska vinterkriget. Det kritiserades hårt inte bara i Finland och av finlandsvänner i Sverige, utan även  av Sveriges konung, Gustav V. Och självfallet hade de i april 1940 av Nazi-Tyskland ockuperade norrmännen hoppats på betydligt mer stöd  och sympati från sin förra unionsbroder Sverige. Men i Stockholm nedlät man sig t o m till att vägra den mot Sveriges gräns flyende norske  kungen Hakon VII transitvisum. Däremot tillät man den tyska Engelbrecht-divisionen att omgrupperas från Norge genom Sverige till Finland.


Den 11 april 1940 flyr kung Håkon och kronprins Olav från tyska flygangrepp. Sverige vägrar norske kungen transitvisum.
https://www.expressen.se/andra-varldskriget/tagade-in-i-skandinavien-trupper-marscherade-i-danmark-utan-att-mota-motstand/

Samma konfliktskygga, om inte rent av fega anda präglade under årtionden utrikesförvaltningens handläggande av RaoulWallenberg-affären. Vi vet ju fortfarande inte riktigt säkert vad som hände med honom, när och där.

Men ur estnisk synvinkel överskuggas samtliga fadäser av ”baltutlämningen”. Den redan 1945 av samlingsregeringen  beslutade operationen genomfördes först i januari 1946 och blev högdramatisk. Men dessförinnan hade riksdagsval genomförts,  och Sverige hade fått en ny rent socialdemokratisk regering.  Med stöd av tungt beväpnad polis fick den nu genomföra beslutet.  Med blod flytande på Trelleborgs kaj släpades balterna, däribland 7-8 unga estniska tvångsrekryterade, ombord på det sovjetiska  fartyget ”Beloostrov. Utrikesminister Östen Undén tog på sig det politiska ansvaret. Efter hand fick vi genom P O Enquists  ”Legionärerna” veta, att Undén, professor i internationell rätt som han ju var, i själva verket ställt sig ganska tveksam till  hela operationen.

Mörk historia. Baltutlämningen, rasbiologiska institutet, tvångssterilisering… Det finns mycket
i den svenska historien som inte är något att skryta om.

Bild: PRESSENS BILD

I hög grad präglade just ”baltutlämningen” och utrikesminister Undéns uttalanden om Sovjetunionen som en ”rättssstat”  sverige-esternas  bild av en social-demokratiskt ledd förljugen utrikespolitik. Därför emigrerade under det kalla kriget, kring 1950, tusentals sverige-ester  till Kanada och USA. Först under Carl Bildts regering i början av 1990-talet vände tveksamheten mot Palme-regeringens anpassningspolitik
mot Sovjetunionen.

”Team Bildt”, Margareta af Ugglas, Anders Björck, Lars Peter Fredén och Lars Grundberg i Tallinn, gjorde storartade insatser för att återställa  de baltiska ländernas självständighet. Sveriges regering bad t o m officiellt om ursäkt för baltutlämningen. Denna positiva hållning fortsatte under  Göran Perssons tid som statsminister. Så blev också den största föreläsningssalen i Baltic Defence College i Tartu uppkallad efter Sveriges  försvarsminister Björn von Sydow.

Som bekant degenererade därefter det svenska försvaret till att bli ”ett särintresse”. Samtidigt anslöt sig Sverige till EU:s lika vaga som  tandlösa solidaritetsdeklaration. Nu görs sedan en tid alltför klena försök att rusta upp, att ta ett lite större säkerhetsansvar för såväl Sverige

som för Östersjöområdet. Oavsett politikernas partitillhörighet blir läsningen av deras alster mestadels beklämmande. Inget parti, ingen är  i närheten av att anslå de 2 % av BNP som NATO kräver och ÖB antyder, och som det betydligt fattigare Estland sedan länge självklart  kämpar med. För Sveriges del skulle det kräva en fördubbling av försvarsutgifterna, och det vågar inget parti ens antyda för väljarna.

”Den som är försatt i skuld, är inte fri”, sa en gång statsminister Göran Persson. Så sant. Precis lika bakbunden är den, som inte själv har  resurser, styrka, att genomföra sina intentioner, att stå upp för sin demokratiska hållning, att hålla på internationell rätt, oavsett vad som  kommer på. Jämför, ovan, Sverige under det andra världskriget.

Därför kommer oavsett höstens valutgång inte mycket att ändras beträffande Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik – av den mycket enkla  anledningen att Sverige varken har egna resurser eller starka förbundna att stödja sig på. Trots deras något kaxigare utlåtelser i försvarsfrågan  kommer en eventuell borgerlig regering att vara lika pragmatisk, om så behövs också undfallande och osolidarisk, nämligen för att främja vad  den bedömer vara Sveriges primära intressen, i synnerhet när det gäller att hålla ett försvagat Sverige utanför alla beväpnade konflikter.  Precis som det var under andra världskriget.

Vi får erinra oss, att det hösten 1940 inte var några kommunister, utan det var det högborgerliga laget på UD, polchefen Staffan Söderblom  (son till den världsbekante ärkebiskopen Nathan S), kabinettssekretaren Erik Boheman och utrikesminister Christian Günther, som lismade  följande till massmördaren Stalins utrikesminister Molotov: ”De estniska, lettiska och litauiska staterna hava frivilligt anslutit sig till
De Socialistiska Sovjetrepublikernas Union… Regeringen har också erkänt de förändringar, som sålunda ägt rum i denna fria  statssuccession”.

Vid en eventuell skarp kris i Östersjö-området behövs alltså inte särskilt mycket för att det svaga och ensamstående Sverige än gång  ska förfalla till liknande skämmigheter.

Hain Rebas är meriterad historieprofessor. Född i Estland, utbildad i Sverige, docent i Göteborg, professor i Kiel, Toronto och Tartu.
Aktiv i estnisk politik 1989-93. Estlands försvarsminister 1992/93. Svensk och sedermera estnisk major i reserven.
8 mars 2018

——————————————————————
TREVLIG HELG
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening