info blad

 

Rekognosering inför årets kamratresa till Oslo


Dröbak med Oscarsborg i bakgrunden – sänkning av den tyska kryssaren Blücher studerades. Från vänster Håkan Söderberg, Göran Lundahl  och Gunnar Ohlsén. Foto: Jan Dorf

Onsdag och torsdag i w805 genomförde Gunnar Ohlsén, Göran Lundahl, Håkan Söderberg och undertecknad rekognosering  på preliminärt program för årets kamratresa till Oslo. Vi påbörjade resan från Halmstad klockan 05.00, allt för att slippa köerna  runt Göteborg samt hinna med så mycket som möjligt första dagen. Göran stod för transporten i hans bil. Tack Göran!

Första anhalt var rastplatsen Dynekilen. I snöblandat regn utspisades medfört förmiddagskaffe med baguetter. Därefter gick resan  vidare till Fredrikstens fästning. På vägen till Oslo gjordes ett stopp vid Najaden i Fredrikstad, hon låg säkert i sin vinterförvaring  om än med  något vitare skrov än vid lämnandet av Halmstad. Första anhalt i Oslo var ett försök att köra upp till Holmenkollen.
Trots nya däck på Görans bil, fick vi vända något söder hoppbacken och å andra sidan låg hela Holmenkollen inbäddat i dimma  och snöblandat regn så vi kunde inte åtnjuta den vackra utsikten mot Oslo och Oslo-fjorden. Därefter gick färden till Vigelandsparken där lunchen i form av medförd paj utspisades i Görans bil. Trots medförda broddar  medgav inte vädret besök i parken. Resan fortsatte därefter till Akershus fästning och avslutades med besök på 22. juli-senteret.

Klockan hade efter summering av första dagen hunnit bli kl 19.30, varför vi tog en enkel middag på hotellet. Måltidsdryck blev vatten  med hänsyn till prisnivåerna på mat och dryck i Norge. Dryck rekommenderas att medföras från Sverige.

 

Efter en välsmakande frukost och där någon av oss provade brunost gick färden längs gamla E 6:an till den vackra staden Dröbak  med kort båtförbindelse till Oscarsborg fästning. Den intensiva rekognosering medgav inte överfärd utan blev kontakt per telefon  med chefsguiden på fästningen.

Kryssaren Blücher sänktes den 9 april 1940, vid Askholmen i Dröbaksundet.
Vapen och torpeder som avfyrades från Oscarsborg sänkte fartyget. Foto: Skanna bildarkiv

Nästa anhalt blev minnesstenarna vid Grunnebohed och Vänersborg samt kontakt med lunchstället på hemresedagen som ingår i resans pris.

 

Nöjda och glada med rekresan återvände vi till Halmstad vid 18.00-tiden. Vissa justeringar gjordes av den preliminära planen.
Inbjudan till årets resa medföljer årets kamrattidning som beräknas komma till dig under w807 till w808.

Av Jan Dorf

 

 

Tidningen packas den 12 februari


Flitiga medlemmar packar tidning mm i kuvert. Foto Jan Erik Nordberg

 

Idag packades årets kamratföreningstidning. Vi var tio som packade och det flöt smidigt.
Du har tidningen inom några dagar.

Två nyheter vid årets packning:

1) Vi har nu försökt skicka en tidning per hushåll så även om där finns en ständig medlem och en årsmedlem
kommer en tidning. Vi hoppas det fungerar. Vad tycker Du – ok? Hör även av Er om det inte fungerade.

2) I utskicket finns nu ingen separat plusgiroblankett för inbetalning av medlemsavgift då det är fåtal som
använder detta system. Vad tycker Du – ok?

Vänligen betala in medlemsavgiften snarast. Kontot finns i tidningen sida 53 och nedan.

Glöm inte heller att snarast anmäla er till höstens Norgeresa – se separat infoblad med tidningen.
Text: Bo Westman
bossebus213@hotmail.com

 

 

Medlemskap i Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening

Vill du bli medlem? Kontakta Håkan Söderberg, haksod11@gmail.com

Medlemsavgiften är endast 100 kr per år. Plusgiro 26 27 24-8, ange namn så att kassören ser vem som har betalat.

Ständiga medlemmar får gärna stödja tidnings- eller kamratfonden, plusgiro 26 27 24-8.

SMKR: Representantskapsmötet 2018 den 10 – 11 april

Motioner inför representantskapsmötet SMKR senast tillhanda! 2018-02-26

 

97 års män den 15 februari


Fikaträff nu på torsdag den 15 februari kl 09.30 på Soldathemmet.

Krister Edvardsson informerar oss om FM övn AURORA 2017.

Kasernerna från flygplan

Kungliga Hallands Regemente  – vykort poststämplat år 1939

  https://sv.wikipedia.org/wiki/Hallands_regemente

 Vi testar livesändning
Om Du inte kan komma till Stadsbiblioteket i Halmstad kan Du istället se
generalmajor Gunnar Karlson i livesändning den 15 februari kl 19.00.

Se föreläsningen livestreamad på

 

facebook.com/bibliotekenihalmstad

 

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN

Säkerhetspolitik à la Grönköping

 

av Bo Richard Lundgren

 

Bl a statsministern har invecklat sig i ett resonemang om sannolikheten av ett angrepp på vårt land som inte ger klara besked.
Måhända kunde han använt sig av försvarsberedningens formulering? Men då hade utrikesministern blivit trampad på tårna.
Resultatet är otydlighet i en situation när tydlighet erfordras.

Foto: Drop of Light / Shutterstock.com

 

Den 4 januari 2017 presenterade regeringen en Nationell säkerhetsstrategi. I företalet till denna framhöll statsministern att frågor  om svensk säkerhet brukar samla breda majoriteter i Sveriges riksdag och räknade med att det skulle var möjligt att nå en bred  samling också i arbetet med att förverkliga innehållet i strategin.

 

Fem dagar senare – den 9 januari 2017 – gav regeringen ut anvisningar för den parlamentariskt tillsatta Försvarsberedningen.
Här fick beredningen i uppdrag att analysera viktiga förändringar i den nationella utvecklingen, särskilt i Europa och i Sveriges  närområde. Beredningen skulle också redovisa sin bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och konsekvenserna  för svensk försvars- och säkerhetspolitik.

 

Beredningen arbetade under våren, sommaren och hösten 2017. Arbetet leddes av den allmänt respekterade riksdagsledamoten,  f d talmannen m m Björn von Sydow (S), med ett, som alla vet, gediget förflutet inom området.

 

Den 20 december 2017 presenterade beredningen sin första delrapport Motståndskraft – Inriktning av totalförsvaret och  utformningen av det civila försvaret 2021-2025 (248 sidor). Beredningen var enig om huvuddragen i rapporten, och alla  riksdagspartier står bakom dokumentet.

 

Vid presskonferensen betonade von Sydow att det råder en parlamentarisk samsyn kring de förslag som beredningen lägger fram.
För en utomstående föreföll det klart att man hade lyckats att uppnått den politiska enighet som statsministern efterlyst cirka ett år tidigare.

 

Men så hände något. Den 14 januari 2018 uppträdde statsministern på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Han underkände  den säkerhetspolitiska bedömning som beredningen hade gjort avseende synen på ett väpnat angrepp mot Sverige. Till yttermera  visso fick han stöd av sin utrikesminister, som dessutom uttalade sig nedsättande om den parlamentariskt tillsatta Försvarsberedningen,  som hon kallade ”den där gruppen.”

 

Frågor man nu måste ställa sig är: Hur står det till med regeringens förmåga att hantera frågor som rör rikets säkerhet?
Och vad betyder statsministerns högtidliga tal om politisk enighet? Är det bara tom retorik som ingen behöver ta på allvar?

 

I senaste numret av Grönköpings Veckoblad uttalar sig polisen Paulus U. Bergström om tillståndet i stadens polisväsende.
Han kommer med en tydlig uppmaning till allmänheten: Var laglydig! (Bakgrunden är den att polisväsendet i staden är fullt  upptagen med att omorganisera sig, och då blir det inte så mycket tid över att utreda brott.)

 

Kanske skulle den svenska regeringen kunna rikta en liknande uppmaning till president Putin i Moskva. Var laglydig!
Håll dig till folkrätten och det internationella regelverket! Då kanske Herr Putin lämnar tillbaka den olagligt annekterade halvön Krim  och upphör med sina aggressioner mot Ukraina. En sådan uppmaning skulle ju dessutom ligga helt i linje med utrikesminister  Wallströms tidigare agerande. Hon har ju tagit i på skarpen och talat om för Nordkoreas Kim Jong-Un att han måste avveckla alla  sina kärnvapen.

Låt oss återgå till allvaret. Den som är intresserad av frågor som rör rikets säkerhet har på senare tid fått ett starkt intryck  av att regeringens säkerhetspolitik börjar bli allt mer naiv och grönköpingsmässig. Det borde regeringen försöka ändra på  så fort som möjligt. Ett sätt kan vara att lyssna på Försvarsberedningen.

Bo Richard Lundgren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

9 februari 2018

Nytt inlägg på KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN     

Ett osannolikt försvar

av Johan Wiktorin

 

Förvirringen kring angreppsrisker och hot var stor efter årets konferens för Folk och Försvar i Sälen.
Bakgrunden var Försvarsberedningens genomarbetade rapport som lämnades till regeringen precis före jul. Försvarsberedningen  konstaterar i rapporten att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel  eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige. Sverige blir oundvikligen påverkat om en säkerhetspolitisk kris eller  väpnad konflikt uppstår i vårt närområde.

Statsminister Löfvén menade under sitt framträdande att det skett en generell försämring av säkerhetsläget, men att hotbilden  inte förändrats. Dessutom menade han liksom utrikesminister Wallström att regeringens säkerhetspolitiska analys har företräde och att den inte ändrats sedan 2015 och där är formuleringen att ett enskilt militärt angrepp är osannolikt.

Oppositionen vädrade morgonluft och regeringen fick motta stark kritik för sina inbördes icke jämkade budskap. Försvarsminister  Hultqvist fick dagen efter förklara att regeringen hade ett stort förtroende för partikamraten von Sydows sätt att leda beredningen.
ÖB å sin sida framförde sin och Försvarmaktens uppfattning att risken för väpnat angrepp var alltjämt låg.

Det kunde varit slut där, men just Björn von Sydow fortsatte debatten under sin utmärkta presentation av beredningens rapport, när  han reciterade delar ur Tage Danielssons oförglömliga stycke om sannolikhet.

Det inspirerade de tre akademikollegorna Brännström, Hugemark och Mörtberg att i SvD veckan efter Sälen mena att sannolikhetsbegreppet var oanvändbart som planeringsgrund för utformningen av försvaret.

Det var helt obetalbart att höra Björn von Sydow i Sälen om sannolikhet, men kan vi skoja bort begreppet ur försvarsutformningen?

Nej, är mitt korta svar. Den måste behandlas, det är svårt och den kan vara mycket svår att kvantifiera och därmed att bli överens om.
Exemplen som kollegorna räknande upp i sin artikel som Pearl Harbor, berodde ju på att man inte tog in förändringarna utan hemföll  till önsketänkande.

Om vi börjar med att analysera hotet, så består varje hot av intention och kapacitet. Vissa vill även ha med faktorn tillfälle, men jag  avstår här, eftersom det snarare är en produkt av hot och sårbarheter.

I fallet Ryssland är det helt riktigt som framförs i SvD att intentionen kan förändras snabbt. Den lilla politbyrå som styr Ryssland med  president Putin som Primus Inter Pares kan ändra uppfattning relativt fort för omvärlden som i fallet Krim 2014. Vi kan i alla fall säga  att Kreml i närtid har visat sin avsikt att uppnå politiska mål med militära medel (Ukraina, Syrien).

Vi kan också lyssna till varningar från våra underrättelse- och säkerhetstjänster som att Ryssland bedriver psykologiskt krig mot oss, enligt Säpo.

Chefen för Must, Gunnar Karlson, pekade i december 2016 ut Ryssland när det gällde både cyberangrepp och påverkansoperationer.
Vidare bedriver den ryska ledningen ett intensivt upprustningsprogram sedan åtta år tillbaka, där den långsiktiga intentionen kan skönjas.
Trots sanktioner och kontraktion i ekonomin, så håller den politiska viljan uppe ansträngningarna.

Och det har gett resultat. Ryssland klarar av, inte utan problem, att slåss i Ukraina och Syrien parallellt samtidigt som man fortsätter bygga sina kapaciteter. I Östersjön ser vi nya stridsflygplan, nya örlogsfartyg och kvalificerade robotsystem grupperas i exempelvis Kaliningrad.

Med en stormakt som bedriver informationsoperationer mot oss och för fram militära resurser i både Arktis och Östersjöområdet kan jag med bestämdhet säga att hotet mot Sverige har ökat de sista fem åren. Angrepp pågår i ett försök att forma den framtida stridsmiljön,  om tillfälle skulle uppstå.

Våra sårbarheter ska jag inte analysera här, utan nöja med mig att konstatera att de finns i form av militär uthållighet och klara brister i civilt och psykologiskt försvar liksom i försörjningsberedskap. Kontentan är att en motståndares kapaciteter inte behöver vara iögonfallande  stora för att åstadkomma oönskade effekter i vårt samhälle som försvårar väpnat motstånd. Det är detta som vi ska råda bot på till 2025,  enligt Försvarsberedningen.

Mötet mellan hot och sårbarheter konstituerar olika risker. Riskerna analyseras i konsekvenser och just sannolikheter. Eftersom konsekvenserna  av väpnade angrepp är alltifrån stora till extrema är den variabeln lite mer trögrörlig. En generell bedömning som täcker begränsade militära  angrepp på landet skulle vara att konsekvenserna skulle vara minst mycket stora.

Sannolikheten däremot är väldigt flytande. Den kan vara alltifrån nästintill obefintlig till överhängande. Eftersom vi här, liksom i bedömningen  av en kärnkraftskatastrof, har att göra med sällanhändelser, så blir sannolikheten också svårfångad.

Motsättningar kan därför uppstå i de politiska bedömningarna. Därför är det viktigt att försöka komma överens om några grundläggande principer.  En sådan tycks vara att vi kan påverka sannolikheten själva genom en egen försvarsförmåga. Många av de länder som blev angripna de sista  100 åren upplevdes inte av angriparen ha ordning på sitt försvar. Våra nordiska grannländer under andra världskriget är utmärkta exempel på detta.
Det är alltså angriparens värdering av försvararen och sina egna mål som bestämmer sannolikheten för angrepp.

Därför är det viktigt att signalera motstånd i alla riktningar. Till den presumtive angriparen, till den egna befolkningen och till partners. Om inte vi  försvarar oss själva, vem ska då göra det?

Det är därför svårt att komma till någon annan slutsats än ÖB’s: Att risken är låg dvs ungefär att sannolikheten är mycket liten, men konsekvenserna  mycket stora om det sker.

Tröskeleffekt, som mest kommer ur sjö- och flygstridskrafter, är en beståndsdel i att försöka påverka sannolikheten och även konsekvenserna  av angrepp genom att försätta kvalificerade resurser hos motståndaren ur stridbart skick. Precis som ÖB framhöll i Sälen, så kommer vår relativa  operativa förmåga att vika snabbt efter 2020 om inte det sker klara tillskott av resurser.

Att inte hörsamma en sådan begäran skulle alltså med ovanstående resonemang kunna öka sannolikheten långsiktigt för ett angrepp och därmed  risken för väpnade angrepp mot landet. Ur en angripares perspektiv skulle därför en oförmåga att stärka försvaret kunna tolkas som en svag politisk  vilja att försvara landet, vilket i sin tur skulle kunna driva sannolikheten för krig ytterligare högre.

Tröskeleffekt är dock inte den enda komponenten att ta hänsyn till. Försvarsviljan och förmågan att kunna slåss uthålligt är andra beståndsdelar som  påverkar sannolikheten. Risken att bli fast i ett Afghanistan är något som hökarna hos en angripare vill försöka vifta bort i de inbördes diskussionerna.  Därför är det viktigt att vi vidtar sådana förberedelser inom främst markstridskrafterna, så att dessa på ytan blir kända. På samma sätt är det också  avgörande att vi visar att vi är beredda att slåss tills angriparen inte tål mer.

Det är den mest tragiska biten av de senaste decenniernas försvarspolitik och något som jag vet driver oss försvarsbloggare. Få förstår vilka uppoffringar  det skulle krävas att besegra en motståndare, vilket vi till slut skulle göra. Det är därför det är fundamentalt att vara stark från början och kunna stå upp  mot aggressiva hot. Våldet och kriget har sin egen dynamik och destruktiva effekter. Det får helt enkelt inte börja och det får inte slå rot.

Hur många skott var det i den första salvan i Syrien? För snart sju år sedan. De senaste dagarna har israeliskt och ryskt stridsflyg liksom turkisk  helikopter och iransk drönare blivit nedskjutna i syriskt luftrum. Där är vi idag. Ingen fred i sikte.

Samma tankeexperiment kan även parentetiskt göras för den inre säkerheten. Hur litet var gängvåldet i Honduras från början och var är det idag?

Det är därför fundamentalt att kunna göra fullständiga riskanalyser, där hot, sårbarheter och risker vägs samman, med sannolikheten som en av de  bärande delarna. Denna ska sedan läggas på den grundläggande förmågan att upprätthålla vårt folkrättsliga uppdrag att skydda vår territoriella  integritet.

Se mitt tal i Sälen 2015.

Om vi inte gör det, så kommer det bli öB som blir sittande med risken och så kan vi inte ha det av flera skäl. Det innebär politiken inte vill ta ansvar  och därmed att omprioritera resurser. Det innebär också att det blir Försvarsmakten som tolkar sannolikheten, vilket torde öka klyftan mellan myndigheterna  och den politiska nivån, till gagn för ingen annan än en angripare.

Särskilt viktigt är det att ta fasta på beredningens budskap att vi oundvikligen skulle dras in i en väpnad konflikt i närområdet. Problemet är att närområdet  står i omedelbar kontakt med Mellanöstern och Svarta havet genom allianser. Om saker börjar skena där kan vi ha en konflikt här inom ett dygn.

Därför vill jag 2018 se lite politiskt ansvar, där man intellektuellt kan diskutera dessa fenomen i allmänna ordalag med väljarna. Mitt kompetensbidrag till  debatten blir att hotet mot Sverige har ökat kraftigt de senaste fem åren, att vi har en informationskonfrontation med Ryssland och att sannolikheten,
och därmed risken, för väpnande angrepp kommer att öka om vi inte strax tar beslut om förstärkningar om en ordentlig uppbyggnad av totalförsvaret.
Omvärldens politiska viljor har aldrig anpassat sig till svenska beslutsprocesser. Det är inte sannolikt, det är sant.

Johan Wiktorin, Avd I
februari 11, 2018

 

 

——————————————————————
Med Vänliga Hälsningar
Lars Björk
Styrelseledamot Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening